Festskrift tillägnadGerhard Hafström 78 BECK,^^ Otto von Friesen^^ och Nat. Beckman^®) att förena dessa två, Stiernhööks och Wieselgrens teorier, till förklaringen, att den lika giftorätten och kvinnoarvsrätten införts i Värend genomherulerna, vilka skulle ha övertagit den från västgöterna eller direkt påverkats av den romerska rättens lika arvsrätt, — En tredje förklaring har framlagts av professor ÅKE fioLMBÄCK,^® som anser att kvinnan före 1200-talets mitt fått lika arvsrätt sommannen, vilken utveckling emellertid genomBirger Jarls arvslag skulle ha avbrutits i de centrala landskapen, varemot likadelningen skulle ha bevarats i avlägsnare bygder såsom Värend. Denna hypotes är emellertid av flera skäl osannolik. Den värendska sedvanerätten präglas ju, som framgår av domböckerna från 1600-talet, av sin ålderdomlighet. Ättesamhället fortlever alltjämt och med detta är den lika gifto- och arvsrätten icke förenlig. Det finnes måhända en annan möjlighet att förklara den ifrågavarande värendska sedvanerätten. I Skånelagen var nämligen den halva giftorätten lagfästad. Vid bondens död skulle sålunda hus och lösören och köpejord skiftas med hälften till bondens hustru och hälften till bondens arvingar. Om barnen voro döda men barnbarnen levde gällde istadrätt, varvid SkL (Omarv, kap. 33) föreskrev: Är i en gren ett barnbarn och i en annan flera, då tage det ena lika mycket efter farfader eller mormoder, som alla de andra, så att om en broder hade en dotter och en syster hade tre söner eller flera, då tager den ena dottern lika mycket som alla dessa söner». —Lagen måste alltså förutsätta att föräldrarna, genom vilka arvet leddes vidare, hade lika arvsrätt, vare sig de var bror eller syster. Det är möjligt, att denna rättsregel antyder, att vid istadarättens införande broders och systers arvslott varit lika stor, men att likadelningen sedermera utträngts av den i det övriga Danmark förhärskande, dubbla arvslotten för broder.^^ Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess verkliga karaktär och orsaker, Historisk tidskrift 1884, s. 123 not 1. Herulernas bosättning i Skandinavien, i Studier tillegnade Esaias Tegnér d. 13 jan. 1918, s. 484 ff. Två rättshistoriska småbidrag (i Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets Samhälles Handlingar, 4 följden, band 33, n:o 1, 1927), s. 35. A. Holmbäck, Ätten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar, 1919 , s. 105 f. Jfr Holmbäck och Wessén, 4 serien Skånelagen, s. 28, not. 66.: »Följande förklaring är måhända den rätta: Både istadarätten och regeln, att kvinna ärver halvt mot man, äro nyheter i den skånska rätten. Tidigare hade, i varje fall under vissa förutsättningar, kvinna ärvt lika med man. Här har nu istadarätten trängt in, så att den behärskar andra ledet nedåt bland bröstarvingarna, men regeln, att kvinna ärver endast halvt mot man hade ännu icke i detta led gjort sig gällande i full utsträckning i Sk L, under det att detta är fallet hos A(ndreas) S(unesson). —Med kap. 33 jfr Valdemars Själl L, Arvebogen kap. 12, JL I: 4.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=