Festskrift tillägnadGerhard Hafström 76 MEStL har enahanda bestämmelser; hustru giftes till halva boet »vad helst det är, gård eller andra ägodelar, belägna i staden». (GB 5, 9: 5 och 12) — Vid bröstarv gällde också lika delning: »Ärve så son som dotter, och så dotter som son.» (ÄB 1). Ett annat undantag från den lika giftorätts- och arvslottsdelningen förelåg enligt prästeståndets privilegier. Det har hittills allmänt antagits,, att Johan III i 1569 års artiklar till privilegier för prästerskapet konfirmerat ett beslut, jämlikt vilket prästhustrun skulle åtnjuta privilegierad giftorätt enligt stadsrätten. Efter en nyligen på rättshistoriska seminariet i Lund företagen källkritisk undersökning har emellertid jur.stud Bengt Rydelius visat, att källorna icke styrka att Johan III verkligen stadfäst någon privilegierad giftorätt.'* I en senare tryckt uppsats har professor Sven Kjöllerströmkunnat bestyrka riktigheten av denna uppfattning efter en omfattande undersökning av handskriftsmaterialet.^ Från slutet av 1500-talet har visserligen inom prästerskapet den pri vilegierade gifto- och arvsrätten tillämpats i praxis, men den har först slutgiltigt stadfästs i prästeståndets privilegier av år 1647. Det fanns emellertid ännu ett undantag från landslagens bestämmelser omden dubbla gifto- och arvsrätten, nämligen i Värend i Tiohärads lagsaga i södra Småland, där hustrun hade lika stor giftorätt som mannen och syster ärvde lika med broder. Som prof. Gottfrid Carlsson® uppvisat omtalas redan år 1350 i ett avtal mellan Erengisle Petersson Bonde i Kedjenäs i Värend och hans hustru samt barn, att makarnas enda dotter i fäderneoch mödernearv skulle erhålla lika stor lott av deras jordagods i Värend och andra delar av dåvarande Sydsverige som envar av de tre sönerna. — I de värendska domböckerna, bevarade alltifrån början av 1600-talet, talas ofta om denna sedvana såsom »urminnes». Den gällde åtminstone även i ett av de övriga fem häradena utanför Värend i Tiohärads lagsaga, nämligen Sunnerbo. Vid lagmanstinget i Växjö 1622 uppgavs sålunda, »att i dätt heradet (Sunnerbo) gammall säd^wänjo warit haffuer, att systeren och s. 196) skulle Bjärköarättens bestämmelse, att son och dotter ärva lika visa tillbaka på dennas frändskap med den äldre uppländska rätten, i vilken Holmbäck antager att principen redan skulle ha kommit till uttryck. Liksom i Värends lätt (se nedan s. 277) skulle i Stockholms lagbok ha bevarats ett spår av den äldre rättsutvecklingens tendenser, innan dessa stördes av Birger Jarls arvslag. — Denna uppfattning kan jag emellertid av olika skäl icke dela. ^ Till frågan om prästhustrurs giftorätt och prästdöttrars arvsrätt, d. 9 mars 1955. — Se numera Bengt Rydelius, Prästeståndets lika gifto- och arvsrätt, 1 Rättshistoriska studier, del II (1957), utg. av Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin. ® Sven Kjöllerström, Johan III och Kristi Lekamens fest, K. Humanistiska Vetenskapssamfundets 1 Lund årsberättelse 1954—55, I, s. 8, not 3. ® Svenskt Biografiskt Lexikon, Band 5 (1925), Bonde, s. 311.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=