Hatt och huva Enligt gällande rätt är man och hustru jämställda beträffande äktenskapets egendomsförhållanden. Sålunda äger »en var av makarna giftorätt i den egendom, som andra maken vid äktenskapets ingående har eller sedermera förvärvar» —såvida den inte enligt vad särskilt är stadgat skall vara enskild egendom(GB 6:1). Samma likhetsprincip gäller också inom arvsrätten. Enligt lagen om arv —den 8 juni 1928, 1 § —tage sålunda »arvlåtarens barn lika lott». Denna jämlikhet mellan könen är beträffande stadsbefolkningen av lika hög ålder som de svenska städerna och lika gammal som våra äldsta tidigt medeltida stadsrätter. Beträffande landsbefolkningen är den dock endast något mera än sekelgammal — som bekant infördes den lika gifto- och arvsrätten i hela riket genom en av konung Oscar I den 19 maj 1845 utfärdad lag, antagen efter en mansålders förarbeten och genomförd trots kraftigt motstånd, icke endast från adeln och inom bondeståndet, utan även mot en stark pluralitet i Högsta Domstolen och oaktat halva statsrådets avstyrkande. Dessförinnan var beträffande landsrätten mannens giftorätt dubbelt så stor som hustruns och sonens arvslott likaledes den dubbla mot dotterns. Dessa 1734 års lags bestämmelser var i princip oförändrade ända sedan Magnus Erikssons landslag från mitten av 1300-talet, ja, de återfinnes i alla de yngre svenska landskapslagarna. Men principen om hustruns halva giftorätt och dotterns halva arvslott är ingalunda ursprunglig i svensk rätt. ögL lämnar härutinnan en osedvanligt tydlig upplysning. Dess ärvdabalks andra flock har till överskrift: »Då syster ej fick ärva med broder» och lyder inledningsvis: »Nu säger syster, att hennes broder har tagit arv under den nya lagen, och därför har hon rätt att taga sin lott av arvet.» Om brodern däremot bott på gården i många år, själv innehaft den och fått laga hävd därpå, då hade han rätt att styrka med en frändeed, att han hade fått laga hävd under den gamla lagen, då syster ej fick ärva med bröder. Enligt den nya lagen hade dock kvinnans arvsrätt vid jämnarv ännu icke erkänts i fjärmare led. Emellertid skulle, då arvet går längre bort, den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=