Tomt är tegs moder 71 pund och tunneränta, allt efter varje landsorts gamla sed. Tomtens betydelse somdelningsgrund stadgades i kap. 7 § 2. »Tomt är grund till all delning och skipte i by. Ty skola ther alle andre ägor efter hwars och ens tomt i solskifte och wäderstreck läggias, så att then gård och tomt hafwer öster i by, äger ock sin teg och skipte hafwa öster i alt .» Motsvarande bestämmelser intogs i 1731 års förslag till byggningabalk, kap. 1 §§ 1 och 1 1734 års lags byggningabalk (1 kap.), som alltjämt bibehållit solskiftet, återfinnes också principen om tomten såsom åkerns moder, uttryckt genom följande ord: »1 §. Wilja bönder bygga by af nyo; tå skal så stor tomt ther til läggas, som ske kan och nödig pröfwas, at hwar gård, för eldsvåda skul, kan ifrån annan bygd warda. Tomt skal delas til hwarje gård i byn, efter öre och örtug, pund och tunne ränta, eller hemmantal, alt som hwarje landsorts gamle sed är at mäta och räkna, eller framdeles stadgas kan. Then skal ock läggas i rätta solskifte, som är öster och wäster, norr och söder, och om hwarje tomt särskilte råmärken sättas. 2 §. Hwar gärd bör sin rätta och jämngoda lott i tomt hafwa. 3 §. Nu hafwe hwarthera sin tomt i by fått; tå deles til hwar och en thes lott i åker och äng och alla tilägor, så af thet bättre, som thet sämre: och ware tomt grunden till all delning och skifte i by, therefter alla andra ägor delas skola. Hwartdera skal få sitt skifte, then ene efter then andra, som hans tomt ligger til i solskifte och wäderstrek. » Den till grund för medeltidslagarnas bestämmelser liggande föreställningen omsolskiftet hade sålunda alltjämt bibehållits. Det har inom den senaste forskningen framhållits att den enhetliga indelningen av tomt och åker och den genomförda proportionaliteten inom varje solskifte inneburo bestämda fördelar för den enskilde bonden i byn.^“ »Gårdstomternas gränsstenar inomden reglerade bytomtens ram inregistrerade byamålet, d. v. s. den genommätning fastställda delningsgrunden, och utgjorde för framtiden ett praktiskt delningsdiagram, som först kom till nytta vid nyfördelningen av åkern genom solskiftet och som sedan tjänade som mönster för det skifte, som föregick nyodling. Genom solskiftet fick varje bonde sin rättmätiga lott i alla delar av byns åker och äng och i övriga produktionsmedel och ägde därmed samma förutsättningar som grannarna att fullgöra de skyldigheter, som fördelades inombyalaget. Till slut måste som en speciell förtjänst hos solskiftet framhållas, att det genom sin konstruktion på ett elegant sätt fastställde, vilka tegar och hur breda Förarbetena, del VI s. 234. David Hannerberg, Jordbrukets yttre rationalisering (i Svensk geografisk årsbok 1950), s. 171.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=