Tomt är tegs moder 69 gifter om fastigheternas öretal till grund för ägornas fördelning mellan byamännen. Då förslaget till byggningabalk 1692 delgavs myndighetenra för granskning, åtföljdes det av ett memorial,^® vari det heter (punkten 4): »Om tomt i by nu må och kan, som den förre beskrifwes, åckers och alla ägors moder wara, så att tomt emot ägor och alle ägor emot tomt till storlek och lägenhet swara bör, synes owist och betänkeligt att införa, emädan man befarar tompterne sä förändrade wara, att dhe i fåå landzorter finnas läre med och inom sin råå och rör stängde, warandes dess utan nu större wisshet af jordeböcker och desslijke än förr omgårdarnes rätta ägolåtter att förmoda.» Vid Lagkommissionens sammanträde den 27 april 1693^" diskuterades särskilt denna fjärde punkt »om tomt må wara åckers moder eller att alle ägor må rättas effter tomt». Det beslöts därvid »att ock införas må om ägornes läggande effter tomten uthi soolskipte». På ett följande sammanträde, den 4 maj 1693, fortsattes diskussionen. Lagkommissionens ordförande, excellensen greve Nils Gyldenstolpe, hävdade därvid, att tomten i den gamla lagen varit som ett fundament till ägorna, »dock bör öretalet vara fundament till alt så somt som annat, och bör swara emot annat alle ägor, och som man hafwer wist öretahl uthsatt till alla gårdar, så må nu blifwa der wid». Där emellertid intet öretal funnes utsatt måste man gå till tomten »och der som twistas om ägornas stoorlek i åcker etc., måste man i brist af annat gå till tomten. Der man kommer i twist om ägor i en by, hafwer warit gamla grunden att fly till tomten, och håller iag ännu eij insalutare att det samma observera. Jag säger än, att man eij finner annat, än när intet annat fundament är, bör tomt wara åkers moder eller ett rättesnöre till ägodelningen.» Sedan sekreteraren Lejonmark framhållit, att tomterna inte alltid var sådana, att man i allt kunde »regulera efter dem», uttalade excellensen avslutningsvis: »Annat tahl hafwer och ingen fört, än der owiss grund är af jordeböcker, öretahl och alt slijk, der må man fly till tomten, och då den finnes rätt och orubbat, kan man billigt säga, att den ansees må som en grund till ägodelning, somgamle lagen säger». Vad som här sades om tomt gäller naturligtvis om samtliga skiftade ägoslag.^® Att taga t. ex. strandtegarna, där sådana fanns, till delningsgrund för vattenområde måste alltså anses lika osäkert som att vid delning av åker och äng rätta sig efter tomten. Jordeböckernas uppgifter om öretal och ränta måste i stället såsommera tillförlitliga mått å fastigheters storlek och godhet äga företräde. En viss oklarhet kvarstod dock, så till vida att Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736, utg. av Wilhelm Sjögren, del VII (1908), s. 282. Förarbetena, del I, s. 427. Se Lagberedningens förslag till Jordabalk III, s. 150 f. 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=