Festskrift tillägnadGerhard Hafström 68 att efter som tompt är stoor till, ther ägher tegh i bynom efter mäthes i then ände å tompten som åth åkren wettr, tå skal åker efter tompt lägges. Såsom by ägher i åkertegh, så ägher han uthi ängetegh, i skogh och alle vmäghor, i wåte och törre, han meere som större tegh hafuer och han mindre som mindre tegh hafuer.» I det samtida, s. k. Rosengrenska lagförslaget stadgas först 1 Byggningabalken, 4 kap,,^^ att tomt skall »brytas» efter marklandet och dess underavdelningar. I kap. 7 stadgas vidare: »Nu böör åker effter tompt brytas, som för ähr sagdt i 4:de Cap., så att hwar får så i ägor somhan effter öre och örtugh haffwer fått i tompt Det är emellertid att märka, att den i medeltidslagarna givna dubbla utgångspunkten för delning av bys ägor —å ena sidan delning efter tomt (strandteg) jämlikt 6 kap. av landslagens byggningabalk och å den andra sidan delning efter fastighetens andel i byn eller byamålet, som jämlikt 4 kap. av samma lag är yttersta delningsgrund i by —framträder under loppet av 1600-talet och föranleder ökad osäkerhet.^^ Motsatsen mellan de båda delningsgrunderna skärptes bl. a. därigenom, att under loppet av 1600talet fastigheterna åsattes byamål (skattetal) i förhållande till genomskattläggning utrönt skatteförmåga. Det framgår av de s. k. skatteläggningsmetoderna för de särskilda länen, att t. ex. »»öre och örtug» under 1600talet ofta bestämdes efter fastighetens skatteförmåga; de sålunda uppkomna öretalen hava tydligen endast namnet gemensamt med den gamla rättens efter avraden bestämda öres- och örtugland. Stundom förklarades ock räntan (pund och tunneränta, den gamla räntan, jordeboksräntan) omedelbart vara byamål. Slutligen uppkommo helt och hållet nya byamål, såsom »hemmantalet» vilket vid förarbetena till 1734 års lag först framträder i 1731 års förslag till byggningabalk. Även om under medeltiden en delning efter tomt (strandteg kunde tänkas sammanfalla med en delning efter byamål, måste tydligen en sådan överensstämmelse bliva en ren fällighet under 1600-talet, såvitt ett nytt byamål bestämts efter de särskilda fastigheternas dåvarande skatteförmåga. .» tillUnder Lagkommissionens förarbeten till 1734 års lag blev under åren 1691—93 frågan om delningsgrunden i by föremål för upprepad behandling.^® Man fann i allmänhet, att tomten icke längre kunde vara en tillförlitlig delningsgrund, enär tomterna under tidernas lopp på grund av tillfälliga omständigheter förlorat sin rätta proportion till fastigheternas verkliga storlek. Tomten borde fastmera rättas efter övriga ägoslag och dessa efter räntan eller utlagorna. Man borde lägga jordeböckernas uppA.a. s. 362 och 365. För det närmast följande se Lagberedningens förslag till jordabalk, III, s. 149 f. Förarbetena, del 1 (1900), s. 422 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=