Tomt är tegs moder 63 mannen ej ville kännas vid jorden, då fick den köpa jorden, som hade den djupaste pungen och ville giva dess värde i penningar av silver {ok giwce ivill wcerd. ok pa^nning^e huitce eller redhu). Då skulle den dömas till honom så fullt och fast som gammalt fäderne och fornärvd odal. Om däremot bördemannen kom och bjöd värdet för sin bördsjord inom tre tingsdagar, låter lagen säljaren svara: »Vill du giva lika mycket som en annan bjuder, i sådana varor som jag tarvar, då låter jag dig köpa jorden i börd». — »Nej», säger han, »jag vill giva värdet i penningar». Då skulle jorden dömas i börd och penningarna lämnas i löftesmäns händer, omden somville sälja jorden ej ville taga emot dem. Då skulle han giva en mark rent silver för varje örtugland,^*^ varav utgick både säd och penningar, och ej mera, eller så mycket penningar att man kunde smälta en mark silver därav, och tredjedelen mindre för sådan örtugjord, varav endast penningar utgingo i ränta, och sedan för varje jord allt efter som den var värd. Om bördemannen ej ville kännas vid jorden och ej ville köpa den på fjärde tinget, och inte heller någon annan bördeman, då fick den, somville utgiva dess värde, köpa den och giva så mycket för varje örtugland somomtalats i lagrummet. Den sålunda bestämda taxan vid bördaköp, 1 mark silver, det vill säga 24 örtugar silver, för varje örtugland, innebar sålunda, att jordens kapitalvärde var 24 gånger så stort som dess avrad. Det torde vara sannolikt att denna värderingsnormkan insättas i ett medeltida europeiskt sammanhang, men någon undersökning härom har ännu icke verkställts av forskningen. Denna värdering efter silvertalet, d. v. s. kapitalvärdering av jorden vid såväl arvskiften som bördsinlösen, bör efter det att döttrarna fick arvsrätt även till jorden ha förekommit allt oftare i byarna. Det är väl också sannolikt, att ledungsskatterna, somåvilat en viss gård i en by, efter dennas skiftande enligt silvertalet fördelades efter samma normpå de olika fastighetsdelarna. Det låg då somsagt näratill hands att användadennavärdering även vid det hela byns jord omfattande skiftet som solskiftet eller delning til jämföris innebar. Ty detta skifte omfattade inte bara den gamla odaljorden fast f^eptierni ok fornccrvd odal, utan även nyodlingarna, umeghnir. Liksom vid en jämförelse mellan odaljord och utjord vid arvskiftena silvertalet lagenligt användes blev det också enligt Upplandslagens Byggningabalk 1: 1 delningsgrund vid solskiftet. »Tomt skall man börja (bryta) efter byamål, efter penningland och örtugland, öresland och markland». (Tomt a byrites —eller brytas —aptir byamali. aptir pannixland ok örtoghaland. örisland ok markland.). Upplandslagen anknöt emellertid icke skiftesvitsordet för byalagets läggande i rätt sol- och tegskifte till innehavet av viss andel i byn, uttryckt i det nya byamålet, utan till innehavet av en fjärdingi byn (BB 1 pr. och 1:2). Jfr Ledung och marklandsindelning s. 198 med not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=