60 Festskrift tillägnad Gerhard Hafström skattebörda än en granne med ett mindre innehav men med en större kvotdel i byn. Detta krav på en ny skattegrund bör särskilt ha aktualiserats när den gamla i penningar utgående boten ledungslama övergick till en årlig grundskatt. Därigenom framstod genast skillnaden mellan den norm, efter vilken å ena sidan kyrkans och stormännens landbor utgjorde sin avrad och å den andra sidan ledungsbönderna hade att utgöra ledungslaman. Ty avraden utgjordes med utsädet eller skörden som norm, varvid avradens storlek kom att utgöra ett nytt jordetal. Den jord, som i avrad utgjorde en örtug, ett öre eller en mark kallades för resp. ett örtugland, ett öresland och ett markland. När genomAlsnö stadga år 1280 stormännens jord i stor utsträckning blev befriad, »frälst», från ledungsskatt, kom en stor del av hamnornas i markland och dess underavdelningar angivna jord att bliva befriad från den hamnorna åvilande ledungsskatten. Skattebördan på den återstående jorden måste då ha blivit så mycket tyngre. Men därmed bör kravet på en annan skattenorm än det gamla kvottalet ha blivit allt mera aktuellt. I många fall, där en eller flera åttingar eller fjärdingar i byn voro frälsta från skatt, var nämligen den gamla delningsgrunden inte längre användbar. Det låg därvid nära till hands att såsom ny delningsgrund taga avraden till utgångspunkt, vilket tidigare skett inom två olika områden, nämligen vid arvskifte och bördlösen. På landskapslagarnas tid kunde bogemenskapen inomen stor familj upplösas, därest detta krävdes av någon av arvingarna, varvid jorden också skiftades. Detta framgår av ett ålderdomligt lagrumi Upplandslagen, nämligen Ärvdabalkens 11 flock. Efter en bondes död kommer en av arvingarna till tinget och äskar ljud: »Jag har ärvt min fader, och jag vill veta min lott, skära och skifta och råda över mitt fädernearv». Lagen låter då den andre brodern svara: »Vi hade en fader, sparsam och god, som både kunde förvärva och vårda. Det är det bästa för oss, att vi båda förvärva och båda vårda, ty odelat är bröders bo bäst». —»Nej», säger den andre, »jag vill skära och skifta, veta min lott och råda över mitt fädernearv». — »Då», säger lagen, »får han vitsord till rätt laga skifte». Vid arvskiftet skulle, omde ägde jord i flera byar, fäderne- och mödernefränderna skifta åt var och en hans lott, så rättvist de kunde. Mödernefränderna skulle skära till lotten, fädernefränderna hålla i en mantelflik, och mödernefränderna taga upp den däri lagda lotten. Enligt Birger jarls arvslagstiftning erhöll syster arvsrätt även till jord, ehuru blott till hälften mot broder. Systern skulle dock i första hand tillskiftas utjorden, och endast i det fall att det fanns flera odalbyar än bröder, ägde syster taga sin lott i odalbyn (UL ÄB 12).® Därest jorden belägen i en by, skulle den var * Jfr Östgötalagen ÄB 9 pr, vilken handlar om huru bonde skulle giva sina söner urgäv: »Fadern skall taga sin lott i bolby, och sönerna i utjorden».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=