Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 56 bestämt inbördes läge för de genom skiftet uppkomna tegarna var icke föreskrivet. Tomten utgjorde icke någon norm för åker- och ängstegarnas storlek. Då skiftet endast avsåg den på byns allmänning, den s. k. hammaren, nyodlade jorden, var hammarskifte ett för ett sådant partiellt skifte passande namn. En sådan icke solskiftad by hade sålunda en del av sina ägor såsom särskilda, oregelbundna blockformiga intagor liggande i byns ursprungliga allmänning, d. v. s. i dess »hambri». Allteftersom odlingsgången fortskred och tillgången på odlingsbar mark blev mera knapp, skedde hammarskiften av nyodlingarna. Dessa kunde delvis hava skett för lång tid sedan och ansågs hava haft samband med ett fornt skifte i motsats till nyligen hammarskiftade nyodlingar. För att beskriva tillståndet i en sådan gammal by har lagen präglat uttrycket hy i hamhri ok i forni skipt. Den ovan i korthet återgivna förklaringen till det i sekler omdiskuterade hammarskiftet har i allmänhet accepterats av forskningen.- Agrarhistorikern Folke Dovring^ har emellertid ställt sig avvaktande: »Teorien om hammarskiftet som en oregelbunden anordning av blockformiga enskilda ägor har inte kunnat bli mer än en god hypotes». Enligt Dovring skulle som stöd för denna teori endast ha anförts dels exempel från 1500-talets Småland, där slutna intagor av jord kallats för »hammarland», dels ordet »hammarskiftes» översättning i finska lagöversättningar från 1500-talet. Det avgörande stödet för den av mig framlagda tolkningen är emellertid landskapslagarnas bestämmelser om nyodlingar på byns oskiftade mark (»hammaren»), sammanställda med finländska rättsfall från medeltiden och ISOO-talet."* För riktigheten av denna sammanställning kan nu åberopas ett avgörande stöd. Som bekant tillhörde laguttrycket »by i forno skipt och hambri» gällande rätt ända till 1734 års lag (Landslagens Byggningabalk, kap. 1: 1). Dess riktiga tolkning hade alltså praktisk betydelse ännu för 1600-talets jurister och lantmätare. I den äldsta svenska tryckta handledningen i skifteslära av Peder Nilsson Raam »Then Swenske Åkermätningen eller Ortuga Deelo Book» (1670, s. 2) angives efter de ifrågavarande orden: »hwilke ord klarligh vthtydes Cap. 32, ItemCap. 41 parag. 1.^ De härmed - Gunnar Lindgren, recension i Rig 1951, s. 135 f. — Sigurd Erixon, Byar ocK bykultur (i En bok om Mälarlandskapen, 1953), s. 169. — Eino Jutikkala, How the Open fields come to be divided into numerous selions, Annales academia: scientiarum fennice, 1952, s. 118 f. — Rec. av Knut Robberstad i Tidskrift for Rettsvetenskap, 1951, s. 309 f. —Rec. av Sven Tunberg i Historisk Tidskrift 1951, s. 304 f. — Rec. av Stig luut i Svensk Juristtidning, 1953, s. 730. ® Agrarhistorien (i Det levande förflutna, Svenska historiska föreningens folkskrifter 15, 1953), s. 53 ff. * Hamarskipt, s. 115 ff., 124 ff., 133 ff. och 154 ff. ^ Samma uttalande hos Eric Agner, Geodassia Suecana eller örtuga Delo Bok (1730. s. 22), där emellertid av misstag hänvisas till kap. 44: 1 i stället för till kap. 41: 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=