Skafthållning 53 I överensstämmelse med sin uppfattning att hasta scotacionis kan översättas med den mätstång, som begagnades vid omfärden, och att skapt kan ha haft samma betydelse, utgår Almquist^® ifrån att fastarna även vid morgongåvas stadfästelse ursprungligen vidrört en mätstång. Förklaringen till förekomsten av ordet glaven i morgongåvobreven från början av nyare tiden antages förmodligen vara en följd av att den spjutliknande mätstångens primära funktion hade räkat i glömska, vilket vore ganska naturligt under en tid, då omfärd i sammanhang med morgongåva ej i mannaminne ägt rum. De adliga familjerna skulle i stället ha uppfattat mätstången somett spjut, vilket senare utbytts mot glaven, som under 1500-talets förra hälft var det förnämsta vapnet vid rusttjänstens fullgörande. Antagandet att mätstången förvandlats till glaven synes mig dock icke vara övertygande. Då ett vapen av yngre typ, glaven, i senare tid användes vid morgongåvan är det redan av denna anledning sannolikt, att de i äldre morgongåvobrev förekommande uttrycken hasta, skapt osv. även beteckna ett liknande, samtida vapen, vilket som ovan nämnts överensstämmer med språkbruket. Därest vapnet tillhörde den gamla formen vid morgongåva av fast egendom, är detta ett ytterligare stöd för att så också har varit fallet vid avhändelse av fast egendom genom exempelvis köp eller byte, beträffande vilka fång diplomen enligt ovan använder samma uttryck. Slutligen kan för vapenteorien åberopas uttalanden av ingen mindre än Johan Stiernhöök. I sitt klassiska arbete De jure Sveonum et Gothorum vetusto (1672)“® nämner han, att på adliga bröllop vid morgongåvas givande begagnades ett spjut (hasta). I sitt otryckta, ungefär samtida arbete Gifftermåhlabalken, har han sammanställt ceremonien med de gamla bestämmelserna om fasta.'*® »Ty i alla jordesaker, där jord antingen såldes, byttes, bortgavs etc. måste alltid vara tolv fastar, som icke allenast vittnade vad skett var, utan ock firmerade och fäste kontraktet med påhållande på skaft av något gevär eller någon stav. "Vår adel haver i den staden, när fästning på morgongåva skulle givas, framburit en glav eller en lans till ett tecken på deras ridderliga stånd, på vilken de tolv firmatores eller faste var lagligen jord given ». »Gevär» betyder i detta sammanhang liksomdet tyska Gewehr vapen i allmänhet. Stjernhööks sammanställning täcker alltså såväl de gamla norska lagarnas vapentag som den västgötska skafthållningen, den småländska och östgötska stångfällningen och den forna sedvanan i Norra Finlands lagsaga att vid jordavhändelses stadfästelse på tinget hålla på skaftet på ett bart draget svärd. hålla skulle, och då 2» A.a., s. 99. 2» S. 162 f. Det återgivna eitatet enligt Almquists, a.a., s. 91, med not 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=