52 Festskrift tillägnad Gerhard Hafström Horss ok nöt hoj f<£ ok hornfce skapat kltepi ok skiept uakn pemskal köp^e ok s^elia: mep vin och vittni Motsvarande bestämmelser finnes i hela den nordiska landskapsrätten. I Östgötalagen (Uinsorpa balkar) talas sålunda om ’skuret kläde och skaftade vapen’ {skapt uakn) och i Eriks själländska lag (3,40) förekommer det liknande uttrycket: ’skaarne kleder och skafthett 0xe\^- Som stöd för att ordet skaft i uttrycket ’hålla på skaftet’ betyder ett vapenskaft må även åberopas det ovannämnda rättsfallet i Ivar Flemings jordebok. Vidare bör beaktas, att skafthållningen i de svenska källorna, liksom i de latinska diplomen, i allmänhet förekommer tillsammans med tingsskötning. Denna sammanställning — tingsskötning med skafthållning — förekom också i det finländska rättsfallet. Den är enahanda med den som finnes i de gamla norska lagarna, nämligen skeyting med vapnatake. Även denna överensstämmelse utgör ett stöd för den nyssnämnda uppfattningen, att ordet skapt avser skaftet på ett vapen. I de ovannämnda rättsfallen från Östergötlands lagsaga förekommer i stället för skafthållning ordet stångfällning. Icke heller detta uttryck behöver här utvisa samband med mätstången.^^ Spjutskapt och spiutstang voro nämligen synonyma ord. I detta sammanhang kan det vara av visst intresse att erinra om ordstävet nw ligia lagh i spiutstångs ända. I den latinska översättningen därav återges ordet spiutstang med hasta^^ d.v.s. samma ord somdet vid tingsskötningen använda skaftet. Vid morgongåva av jord använda både de latinska och svenska diplomen enahanda uttryck som vid jordöverlåtelse, vilket framgår av följande exempel."" — Bengt Algotsson (tre stengavlar) ger sin hustru flera gårdar i morgongåva enligt västgötarätt cum hasta scotacionis (år 1352, S D nr 4871). —Morgongåva gavs å rätt hinderdag »med flera gode män, som på skaftet höllo» (år 1409, S D nr 1025) —gode män »paa skafftena holle» (år 1526).-® —Vid nyare tidens början möter en förändring i uttryckssättet; det säges nämligen att fastarna i stället höllo å glaffwom.^' -- Jfr och K. F. Södervall, Ordbok öfver svenska medeltidsspråket, orden skapt-, glävio-, knif-, spiuts-, spär- och öxa-skapt. J. E. Almquist anser, att detta är möjligt, a.a. s. 98. Legum commenta gerit hasta modo violenta, se Södervall, a.a. 2, s. 468. -•* Se härom senast J. E. Almquist, a.a., s. 95 ff, där ett flertal rättsfall sammanställts, av vilka några typfall anförts här. -® Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift 1: 2, s. 59 f. -■ Jfr Almquist, a.a., s. 95. Häst och nöt hovfä och hornfä skurna kläder och skaftade vapen demskall man köpa och sälja med vin och vittnen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=