Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 42 Den vid tidpunkten för Fersenska mordet ännu gällande instruktionen för tjänstgörande generaladjutanten hade utfärdats av konung Gustaf IV Adolf den 12 december 1796, d. v. s. några veckor efter det han som fullmyndig regent övertagit styrelsen.®® Som det ålåg generaladjutanten att »mottaga Konungens bud och befallningar samt dem vederbörande till efterrättelse meddela», skulle han även tillse, att Kungl. Maj:ts genom honomgivna order noga efterlevdes. Instruktionens § 6 innehöll den viktiga bestämmelsen, att då garnisonen behövde samlas och konungen själv icke vistades i Stockholm 'f>är det Generaladjutanten och ingen annan, som å Konungens vägnar över densamma befälet tager».Skulle mot all förmodan inomhuvudstaden förspörjas oro, som med garnisonen behövde stillas eller dämpas, skulle generaladjutanten genast begiva sig till konungen för att inhämta order om truppernas disposition och vakternas förstärkande. Därest konungen icke vore i staden, ägde generaladjutanten att å konungens vägnar utfärda order om truppernas sammandragande till lämplig plats, dit han själv skulle begiva sig, samt underrätta överståthållaren om, att denne därifrån hade att rekvirera den handräckning, som han »till orons stillande nödigt finner». Som bekant var det Adlercreutz, som vid statskuppen den 13 mars 1809 ur dåvarande generaladjutanten af Melins hand ryckte den stålblå, med guldkronor beströdda generaladjutantsstaven. Han utnämndes själv fjorton dagar därefter till tjänstgörande generaladjutant för armén. Som ovan nämnts tillsattes den 3 juni 1810 —d. v. s. sedan meddelandet om kronprinsen Carl Augusts död nått Stockholm—en befälhavande generaladjutant i Stockholm, vartill Silfversparre utsågs. I sitt i statsrådet den 30 januari 1812 avlämnade utlåtande erinrade t. f. JKomden nyssnämnda instruktionens § 6 men framhöll tillika, att trupperna redan voro sammandragna å det egentliga stället där de behövdes, och Silfversparre i egenskap av befälhavande generaladjutant i Stockholm just befann sig där. överståthållaren hade emellertid icke erhållit någon underrättelse utan alla order hade emanerat från Silfversparre. Denne vore därför skyldig att förklara såväl av honom vidtagna som underlåtna åtgärder. — Silfversparre hävdade däremot i sitt ovannämnda till kronprinsen den 24 mars 1811 ingivna memorial en motsatt uppfattning. Han ansåg sig nämligen troget ha uppfyllt sina skyldigheter även enligt sin instruktions sjätte paragraf. »Då hvarken öfver Ståthållaren eller någon annan under dess embete sorterande person visade sig för mig förr än efter greve Fersens olycksdöd, ännu mindre requirerade någon militärisk handräckning», ansåg E. Leijonhufvud, Några anteckningar om generaladjutantsbefattningarna under tiden 1790—1840. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens tidskrift 1912. Här kursiverat. 80
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=