JUSTITIEKANSLERN OCH FERSENSKA MORDET 39 men efter min underdåniga tanke anser jag såsom primitiva orsaker till utspriddes och en följd: detta mord och alt hvad dermed gemenskap äger, det rycktet som underhölls som skulle Högst Salig Kron Prinsen Carl August med förgift blifvit afdagatagen; Utom detta olyckliga rycktet, som rigtades emot den Grefliga Fersiska Famillen, hade Hans Excellence herr Grefve A. Fersen sannolikt ännu lefvat. och Nationen undgått den vanäran att blifva misstänkt för nedriga brott, och den fattiga Militairen ett oblidt bedömande. Anmärkningsvärdt synes, att under den långwariga undersökningen om uploppet och Hans Excellence Fersens mord ej ett enda steg blifvit gjort för att uptäcka hufvudorsaken till desse olyckliga händelser. Lönmordet emot Hans Excellence Grefve Fersens heder, det diktade och utspridde rycktet om förgiftningen var ett wida svårare mord än det som skilde honom wid lifvet, ty detta ryckte beredde honom till ett offer för Allmänhetens hämd och raseri, utan att någon röst under sinnenas dåwarande skick högdes till hans förswar hvilket också säkert skall blifvit ansett för ett brott; men däremot framställes Militairens förhållande ur en ganska mörk synpunct. Herr Justitiae Cantzleren tyckes suponera, att Militairen lätteligen kunnat afböja alt det onda som skedde, om den blifvit behörigen använd; Jag förmodar de äfven och man kan nu 2'’*^ år efter händelsen säga om de gjort så och så, så hade det gått så och så, men jag som var på stället kan äfven suponera, att om den 200 man starka Gardes Bataillon och 25 man Llf Garde till häst, som escorterade, hvilka icke voro försedde med ett enda skott, svigtat för den förbittrade folkmassans raseri, dels af frugtan för dess ojämförliga öfverlägsenhet, eller Intagen af samma förwillelse som Allmänheten, nämligen att Hans Excellence Fersen med förgift afdagatagit deras älskade Fältherre och Kron Prins, hurudane hade följderne då möjlighen kunnat blifva, och månne Grefve Fersen ändå kunnat räddas för ett dråpslag om ock 10,000 man varit på stället? Jag är öfvertygad att General Majoren Sllfversparres underhandlingar, som så mycket lägges honom till last, åtminstone för några ögonblick förlängde Excellencen Grefve Fersens llfstid, och om Militairen werkeligen kunnat frälsa Grefve Fersens lif och några oskyldiga medborgare, som möjligen kunnat befinna sig 1 folkmassan derwid blifvit uppoffrade, månne icke Befälhafwaren då äfwen blifvit blottställd för en svår Rättegång? och man skulle säkert lagt honom till last att icke med lämpa och föreställningar sökt stilla det förvillade folket. Jag erinrar äfven att General Majoren Sllfversparre 1 afseende å den gäsnlng som förmärktes bland allmänheten i hufvudstadcn önskade, att Kongl. Lif Regiments Brigaden, hvilken camperade vid Strömsholm, skulle få gå hit, så wida Garnizon, hvilken efter Riksdagens slut erhållit tillstånd permittera större delen af Manskapet, var ganska svag och otillräcklig, hade inga hinder mött denna anstalt kan man äfven wara säker att intet uplopp existerat. Alt detta har jag i underdånighet welat anföra, att ifall ingen widare undersökning kommer att ske, den oskyldiga Militairen, i synnerhet Gardes Bataillon, hvilken 8 månader förut tappert stridde mot Eders Kongl. Maij*® och Rikets Fiender, under Dess Bataillons Chef Majoren Friherre C. A. Lovisins befäl, som då benådades med Eders Kongl. Maijt^ Svärds Ordens Stora kors, och hvilken Bataillon äfven den 20 Junij och derpå följande dagar var ett stöd för Allmänna säkerheten och lugnets återförande, såsom ock General Majoren Silfversparre, hvilken ådagalagt så utmärkta prof af mod och ståndaktighet, då Sverige var på branten af sitt fall, icke för ett ögonblicks willrådighet må för altid blottställas för Eders Kongl. Maij*® onåd och mindre fördelagtiga omdömen. Jag smickrar mig med hoppet att mitt bemödande ej mindre den 20 Junij än wid åtsklllige andre tillfällen blifvit ansett med Nådigt välbehag. Jag hade ansett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=