Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 38 mot de militära befälhavarna vidtaga de åtgärder lag och beskaffenhet fordradeJ^ Vid föredragningen i konseljen var närvarande justitiestatsministern Gyllenborg, utrikesstatsministern von Engeström, statsråden Rosenblad, Wrede, Fleming, Adlercreutz, von Platen och Adlerbeth, justitieråden Torén och Hamilton samt hovkanslern af Wetterstedt. af Wetterstedt tillstyrkte bifall till JK:s hemställan, varmed de båda justitieråden samt statsråden Adlerbeth och von Platen förenade sig. Så komturen till Adlercreutz, vilken uppläste följande yttrande: »Då tillförordnade Justitiae Canzleren m. m. af Klinteberg för 8 månader sedan gjorde underdånig hemställan, huruvida någon laglig undersökning borde ske i afseende å General Majoren m. m. Silfversparre och Militairens förhållande vid uploppet den 20 Juni 1810, befalte Eders Kongl. Maijt mig deröfver afgiva mitt underdåniga utlåtande. Jag undersökte då alla de Ordres, som vid ofvannämnde tilfälle voro utfärdade, äfvensom General Adjutantens Instruction och andra gällande författningar, hvaraf utrönas kunde huruvida General Adjutanten och Militairen uturagtlåtit något af hvad dem ålegat, men då nyss nämnde Instruction tydligen föreskrifver, att General Adjutanten vid skeende uplopp, då Eders Kongl. Maij‘ icke är i staden, åligger endast låta samla militairen för att meddela öfverståthållare Embetet alt det biträde han finner nödigt, och KrigsArticlarne och tjenstgörings Reglementet ej heller bestämmer något om Militairens förhållande wid sådane tillfällen, några förhållningsordres ej heller voro meddeldte, hvilket alt, jemfördt med hwad jag under uploppet sjelf hade tillfälle se och utröna, ansåg jag Militairens overksamma förhållande endast som en följd af willrådighet och frugtan att vid ett så oförmodadt som wådligt tillfälle ettdera göra för mycket eller för litet. En willrådighet och rådlöshet, som derunder förmärktes icke endast hos Militairen utan hos hwar enda högre och lägre Embetsman, och då General Majoren Silfversparre och Militairen icke i något annat afseende kunde misstänkas om brottslighet, trodde jag mig icke böra tillstyrka någon vidare undersökning, hälst Militairen, sedan på eftermiddagen, då bestämde Ordres erhölls, utan minsta betänkande fullgjorde alt hvad dem anbefaltes; men af hvad tillförordnade Justitiae Cantzleren nu anfört finner jag många omständigheter ligga General Majoren Silfwersparre och Militairen till last, som wisserligen förtjena Eders Kongl. Maij’® upmärksam.het och en närmare undersökning, hvarföre jag äfven i sådant afseende instämmer med hvad tilförordnade Justitiae Cantzleren tillstyrkt. Dock skulle Eders Kongl. Maij*, af en eller annan orsak i Nåder finna för godt annorlunda förordna eller att någon undersökning icke widare kommer att ske, hvarigenom Justitiae Cantzlerens emot General Majoren Silfversparre och Militairen uti Protocollet anmärkt omständighet, för altid skal stämpla deras förhållande såsom högst brottsligt, utan att de blifwa i tillfälle sådant wederlägga, anser jag för min skyldighet göra några erinringar vid Herr Justitiae Cantzlerens anförande; Till exempel: att Militairens overksamhet bör anses som orsaken till Riks Marskalken m. m. Grefve Fersens mord och alla de olyckor, som deraf kan hafwa warit Detta ämbetsmemorial ingavs enligt tidens sed även i fransk text till kronprinsen. Ture Nerman har i sin bok Fersenska mordet (1933), s. 343 f., därav dragit den slutsatsen, att memorialet var en följd av något kronprinsens föranstaltande av »revision» i målet. Något försök gjorde aldrig Karl Johan. Han var i stället fullt lojal mot Karl XIII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=