JUSTITIEKANSLERN OCH FERSENSKA MORDET civil arrest?»^^ varpå bland hopen några ropat: »Ja» och andra ropat: »Nej, åt Stadshuset eller under Rådhuset!»^® Silfversparre hade då genmält, att endast överbevisade missgärningsmän fördes dit och Fersen vore ännu (!) inte övertygad om något brott.^^ Generalen hade därefter med hatten I hand, viftande av och an, sagt: »Om I ären beskedlige och ej förolämpar mig och Hans Exellens, skall jag föra honom antingen till Rådhuset eller Stadshuset», varpå folket under hurrarop ropade ja.^® I det inre rummet fortsatte kränkningarna mot riksmarskalken. En person grep tag i sorgkappan, drog den över hans huvud, drog Fersen med sig till tröskeln samt försökte där att bortrycka både en kraschan och jackan. Fersen tvangs själv taga bort kraschanen och av sig sin jacka, och lämna ut dem till massan, som ropade: »Åt helvete med Fersen och efter med Ugglas.» En person kom fram och sade: »Du skall dö, och innan klockan 12 i natt skall Piperskan, Ugglas och två till dö.» Kappan hade sedan utkastats genom ett fönster och sönderslitits av folket under vilda hurrarop. Fersen satte sig nu vid ett bord i kammaren samt begärde vatten av fru Bergner. Därinne fanns dock endast en butelj brännvin. Efter ett ögonblick strömmade åter en mängd folk in genom dörren. Fersen gick dem till mötes och blev sedan med våld utdragen till det yttre rummet. Han lyckades sedan åter draga sig tillbaka till kammaren, men då hade han håret i största oordning, flera nya blessyrer i ansiktet, händerna blodiga, svarta florsecharpet till hälften bortrivet samt en stark blodutådrlng runt omkring halsen, vilken antagligen uppkommit genom ryckning I det silkessnöre, som han burit om halsen. Riksmarskalken var nu mycket matt och satte sig ner på en stol samt sade till fru Bergner: »Ser Ni, huru de hanterat mig.» Hon hade tagit av sig sin halsduk samt därmed avtorkat blodet. Fersen hade därefter tagit hennes halsduk, lindat den om sin ena sårade hand och sagt till henne: »Hon är allt för beskedlig, kom till mig i morgon,» varvid hon svarat: »Ja, jag skall komma till Eders Excellence till och med om det vore i själva arresten.»^^ Efter sina överläggningar från det öppna fönstret med folket på gatan gick Silfversparre tillbaka in i kammaren, varvid Fersen yttrat, att han önskade få gå.^® Silfversparre hade då beledsagat honom genom rummet, varvid Fersen åter blev illa slagen i huvudet med käppar och paraplyer. 29 Jungfru Johanna Silfvergren (1 dec. 1810). Guldsmeden Olof Hellbom(15 aug. 1810). •‘’® Chirurgie Magistern Johan Christopher Romberg (7 dec. 1810). Hammarskiölds rapport. Järnkrämarebetjänten Sundblad (29 nov. 1810). Jfr Major C. S. Hofflander (16 nov. 1810), överstelöjtnant Johan Florin (17 nov. 1910), jungfru Johanna Silfvergren och pigan Charlotta Lindberg (1 dec. 1810), kyparen Chewitz (11 okt. 1810). ** Fru Bergners vittnesmål. Hammarskiölds rapport.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=