Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 28 då genmält med största lugn: »Nej, min vän, Ni har misstagit Er, jag är oskyldig. Prinsen var mycket nådig emot mig, jag sörjer honom ännu i denna stund, ja, jag skall sörja honom, så länge jag lefver.» Lexow yttrade då: »Det skall ej bli så länge,» varvid en annan person inpassade: »Säg inte Grefve Fersen utan Herr Fersen.» Lexow avbröt: »Jo, ännu är ni Grefve. Lagen skall snart afkläda Er denna titel.» Fersen genmälde: »Ja, mina vänner, låt lagen döma mig, det är jag nöjd med.» Lexow ryckte nu några gånger i Fersens serafimerband och yttrade: »Ja, Ni har klokt ställt till, så att lagen ej skall räcka er. Prinsen var för ädelmodig att vara Er vän. Edert öga fäller krokodiltårar, men i själen är Ni svart.» Fersen hade då svarat: »Låt lagen döma mig, mina vänner,» varpå Lexow genmälde: »Ja, Grefve Fersen, jag skall till och med i denna stund försvara Edert lif, men Herre tag af Er detta bandet. Ni är ovärdig att bära en svensk orden.» Fersen svarade först: »Nej, min vän, detta band har jag fått af Konungen, och endast han kan taga det ifrån mig.» Lexow: »Karl, tag strax af bandet. Du är eljest olycklig.»^- Fersen: »Gerna vill jag göra Er till viljes, om jag kan tillfredsställa Er därmed,» varvid han drog bandet över axeln, och sade: »Seså.» Han gav därefter själv bandet till Lexow, som i sin tur räckte det åt någon, som stod vid dörren, varefter folkhopen utanför uppstämde ett glädjeskri och flera gånger ropade hurra. Bandet langades sedan från man till man och utkastades så genom ett fönster åt gatan, där det församlade folket under hurrarop svängde bandet på en käpp och sedan sönderslet och delade det sinsemellan. Fersen hade härefter frågat fru Bergner, om hon sett den officer —som han sade —vilken beledsagat honom uppför trapporna och bett, att denne skulle ropas in. Fru Bergner hade emellertid avrått därifrån, enär hon tyckt sig finna, att fanjunkare Bartholin visat sig bland Fersens fiender i folkhopen, varvid Fersen svarade: »Är det då även officerare bland dem; om så är, se till att hon ger noga akt på deras uniform.» Generalmajor Silfversparre, som alltjämt var kvar i huset, anmodades nu av en f. d. kramhandlare Joachim Stenberg att taga bort vakten vid porten, för att därigenom blidka folket, varvid Silfversparre genmält: »Menar ni det?»^**^ Generalen blev också tillrådd att arrestera Fersen och föra honom till den s. k. Smedjegården.^^ Han beordrade då de två gardisterna i rummet att genast borttåga samt gav löjtnant Ruuth order bortkommendera vakten vid porten. När detta skett hade »Herr General Adjutanten med mycken wärma och rörelse talat till de å gatan sammanskockade, förmanat dem till stillhet och frågat: om de åtnöjdes därmed, att Hans Excellens insattes uti Hammarskiölds rapport. Stenberg (7 aug. 1810). Stadens beryktade fängelse, beläget mellan nuv. Drottning- och Torsgatorna, där Folkets hus nu är uppfört.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=