JUSTITIEKANSLERN OCH FERSENSKA MORDET sabeln.-^ En av hästgardisterna vid namn Bergstedt hade då »fått tillsägelse af Herr General Adjutant Silfversparre att icke bruka wåld, utan lämpa sig efter folkets wilja»,^® varefter flera personer utan motstånd trängde in i huset. På en persons förfrågan, om det vore tillåtet gå upp i huset hade vakten till och med svarat ja.-® — Silfversparres egen tidigare avgivna skildring var på denna punkt avvikande. Han vore för sin del övertygad om, att vakten enligt sin skyldighet gjort motstånd, ehuru det i anseende till de påträngandes myckenhet funnits förgäves.^" Under tiden hade från gardesbataljonen uppkommit löjtnant Hammarskiöld med två gardister,-® vilka placerades vid dörren till mellanrummet med befallning att icke insläppa någon, varvid löjtnanten yttrade: »Mine Herrar, gören icke något wåld. Ni blottställer derigenom äfwen mig.»-® Folket hade då svarat: »Dörren skall stå öppen, wi wilja se honom,» vartill Hammarskiöld genmält: »För att göra Eder till wiljes skall dörren få stå öppen, likwäl med willkor, att ingen ofredar Hans Excellence.» Löjtnanten hade själv anmält sig för riksmarskalken och meddelat, att generalen Silfversparre befunne sig nedanför huset »för att vidtaga särskilda mesurer till dess säkerhet».®® —Oaktat sina sår och skador bibehöll Fersen fullkomlig sinnesköld, tog Flammarskiöld i handen och sade, att han inte fann sig behöva frukta något för sin person och tilläde: »Det gör mig ondt, att Ni blottställer Er för chicane för min skull.» På begäran av fru Bergner hade Silfversparre nu gått in i den inre kammaren samt yttrat till Fersen: »Jag beder om förlåtelse, at här blifvit något buller, men det skall väl snart åter stillas,» varefter de samtalat med varandra en liten stund. Sedan Silfversparre åter gått, hade Fersen stängt och hållit igen dörren. Denna hade sedan öppnats av en grosshandlare Lexow, vilken med häftighet och knuten hand utropat: »Du, Riksförrädare.» En annan person, aktören Lambert,®^ hade tillagt på franska: »Vous avez été la cause de la revolution Fran^aise,» varpå Lexow sagt: »Nej, tala svenska med den långe räfven. Ja, grefve Fersen, Ni har varit orsak till franska revolutionen, och nu vill Ni gjöra här på samma sätt. Ni är orsaken till kronprinsens död. Ni och Er elaka syster ha förgifvit honom, och vi skola hämnas honom,» varvid Lexow fattat Fersens serafimerband. Denne hade 27 “■* Jungfru Johanna Silfvergrcn (Ö.Ä. 4 juli och Kämnärsrätten 1 dec. 1810). Hästgardlsten Bergstedt (20 dec. 1810). Färgaren Petter Gustaf Pfall (2 okt. 1810). Silfversparres uppgift (Ö.Ä. 25 juni 1810). De övriga 14 hade Hammarskiöld placerat som vakt vid husets port åt Stora Nygatan med order att icke släppa någon in i huset (Ö.Ä. 26 juni 1810). -® Källarmästaren Johan Ulric Simson (26 sept. 1810). Löjtnant Hammarskiölds rapport 22 juni 1810 (Kämnärsrättens protokoll 14 aug. 1810). Se vidare om dessa senare dömda personer Ture Nerman, a.a. s. 284 ff. och 290 ff. 28 28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=