Festskrift tillägnadGerhard Hafström 24 Fahnor samt Regementernes stora Musique»." Ett svart flor var fästat vid fanspetsarna, musiken var förstämd, trummorna beklädda med svart. Genast innanför Ffornstull hade några åskådare närmat sig riksmarskalkens statsvagn och spottat på densamma. På Hornsgatan nära Södermalmstorg kastades mot vagnsfönstren s.k. sexstyversslantar av koppar, vilka bräckte men ej krossade fönstren.® Vid Kornhamnstorg fälldes smädande tillrop och kastades större stenar mot riksmarskalkens vagn, varigenom vagnsfönstren sönderslogos, han själv sårades, och kusken ett tag föll ned mot fotbrädan,, träffad av en sten. En i sjömanskläder klädd person stack in sin käpp från vänstra sidan genom den krossade glasrutan och träffade Fersen i huvudet under utrop: »Prinsmördare.» Denne var nu blodig på högra sidan av ansiktet.^ En hingstridare hade då ridit fram till vagnsdörren och frågat, om det ej vore nödigt att rida efter någon vakt. Fersen hade då begärt hos skvadronchefen, ryttmästaren G. F. Åkerhielm, ommilitärt skydd. På Stora Nygatan fortsatte stenkastningen under hurrarop, varvid riksmarskalken satt lutad över framsätet med sin kappa uppdragen över huvudet.^® Mitt för det s. k. Ostindiska huset nedkastades ett vedträ, somsönderslog kronan på vagnen.^ ^ När riksmarskalkens vagn närmade sig Riddarhustorget mellan det s. k. Bergstrahlska huset och vaktmästaren vid hovet Jonas Hultgrens mitt emot belägna hus (nu Stora Nygatan 1), hade den framförvarande delen av processionen redan passerat torget och den där paraderande gardesbataljonen. Några som sjömän klädda personer, vilka inbördes talat finska språket, hade då sprungit framtill var sin häst, fattat demi tyglarna, vänt spannhästarna på tvären och lossat draglinorna. Nu öppnades vagnsdörren av en person, vilken stått och väntat i porten till Hultgrens hus. Det var en i grå surtutuniform, med tapperhetsmedalj på bröstet iklädd underofficer, förre fanjunkaren vid Västmanlands regemente Georg Bartholin. Enligt sin egen uppgift hade han bett Fersen att »för Jesu död och pina söka rädda sig». Denne hade därefter stigit ur vagnen med orden: »Herre Gud, mina vänner, varför på sådant sätt handtera mig, jag har ej gjort något ondt», varpå från folket ropats: »Dö, Du förbannade hund och räf.» Bartholin hade så fört Fersen in i Hultgrens hus en trappa upp till en liten kammare åt gården innanför två krogrum, där ett tiotal personer voro församlade.^- Inomkort hade de tre rummen till trängsel fyllts ^ Den följande relationen bygger på — där annan källa ej uttryckligen angives — Svea Hovrätts utslag 20 aug. 1811 samt förhörsprotokollen inför överståthållarämbetet och Kämnärsrättens protokoll (Riksarkivet). Jfr även förf:s artikel Mordet på Axel von Fersen i Svenskt Biografiskt Lexikon Band 15, s. 733. ® Jägaren Gustaf Lindqvist (3 sept. 1810). Ryttmästaren Åkerhielms rapport 29 juli 1810 (Kämnärsrättens prot. 14 aug. 1810). Jungfru Johanna Silfvergren (1 dec. 1810). Kusken Jacob Bauer (24 sept. 1810). Enligt generalmajor Silfversparres underdåniga rapport till Kungl. Maj:t (Kämnärs-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=