JUSTITIEKANSLERN OCH FERSENSKA MORDET Den nyutnämnde befälhavande generaladjutanten i Stockholm tillhörde den inre kretsen av 1809 års män, ehuru han aldrig hade något större inflytande. Hans förnämsta militära och politiska merit var, att han vid statsvälvningen den 13 mars 1809 personligen berövade Gustaf IV Adolf dennes värja samt därefter svarade för dennes transport ur landet. En restauration kunde för honompersonligen få de mest riskabla följder. Den 17 juni avsände Silfversparre till konungen sina förslag till generalorder för den 20 juni, då liktåget skulle intåga i Stockholm. Samma dag återkom förslaget, försett med några av konungen därå tecknade föränd- ringar'*; ordern utgavs nästa dag. Ryktessmideriet i huvudstaden tog allt starkare fart. I kringspridda smädeskrifter uppmanades folket att hämnas kronprinses död. Riksmarskalken hade kännedom om de mot honom riktade misstankarna. I en broderad plånbok bar han på sin dödsdag ett till honom ställt hotelsebrev, vilket började med orden: »Usling. Läss detta Bref och Darra.» och slutade med orden »Carl August skall hämnas».® Samma dags morgon sade sig hans kusk Bauer »icke våga köra statsvagnen på grund af de väntade oroligheterna», varvid von Fersen svarat, att det icke vore någon fara, och att kusken inte borde vara rädd, då Fersen »icke sjelf fruktade at deruti åka».® På morgonen den 20 juni anlände liktåget till huvudstaden. Riksmarskalken hade enligt den fastställda processionsordningen begivit sig »det furstliga Liket till mötes» vid Liljeholmsbron. På hans order uppsändes klockan 12 en raket frän Liljeholmen och strax därefter ännu en från en post vid Hornskroken. Så började ringningen i S:ta Catharina kyrka, därefter ljöd sorgeklockorna över hela staden, och processionen satte sig långsamt i rörelse från Liljeholmen. —Vid samma tidpunkt höll konung Carl XIII konselj ute på Haga. —I processionens tät red en skvadron om 50 man av Livgardet till häst. Därefter följde hovstaten i paradvagnar, och sedan riksmarskalken sorgklädd med stav i handen i sin egen helt guldornerade galavagn, dragen av sex hästar, ledda av sex livréklädda betjänter. Processionen avslutades av den från Skåne medföljande kavalleristyrkan. Stora truppstyrkor kantade processionens väg »med fullt öfver- och under Befäl, 23 * Silfversparres underdåniga rapport (Kämnärsrättens prot. 30 juli 1810). * Drottning Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. Se utdrag ur dagboken, utg. av Carl C:son Bonde under titeln »Fersenska mordet» (1899), s. 31. Se ock Cecilia af Klerckers utgåva av dagboken, del VIII (1939), s. 559. Betr. sistnämnda utgåva jämför Carl-Gustaf Thomasson, Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok (Bonniers Litterära Magasin 1942), s. 531 ff. Jag tackar sistnämnde förf. för flera litteraturhänvisningar och andra upplysningar. ® Kusken Jacob Bauer (inför Kämnärsrätten d. 24 sept. 1810). En del av rättegångshandlingarna har förut begagnats av Ture Nerman i hans arbete »Fersenska mordet» (1933), vilket recenserats av mig i Historisk tidskrift 1934 (s. 124— 128) och Fersonhistorisk tidskrift 1933 (s. 146—147).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=