Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 16 De norska sagorna omtalar, att de nordiska konungarna vid denna tid brukade sammanträffa i närheten av Göta älvs mynning för att reglera olika inbördes frågor. Enligt Laxdolasagan skulle redan under 900-talets förra hälft möten mellan nordiska hövdingar ägt rum var tredje sommar på Brännöarna utanför älvens mynning.^^ —Heimskringlas Olavssaga berättar, att ett möte ägde rum mellan konung Olav Haraldsson, kallad den helige, och Ragnvald jarl vid Göta älv, varvidsattes »grid» mellan länderna för närmaste år.^^ —År 1019 skulle enligt Snorres visserligen osäkra skildring ett nytt möte ägt rum, denna gång i Kungahälla, mellan konungarna Olav den helige och Olov Skötkonung, varvid bl, a. överenskoms om gränsen mellan Norge och Västergötland.^^ — Mot slutet av 1030-talet ägde ett nytt möte rumpå Brännöarna 1038 {austr vid Elfi) enligt Magnusflokkr (v. 5), varvid fred slöts mellan den danske konungen Hardeknut och den norske konungen Magnus den gode.^^ Den därvid ingångna förlikningen besvors med »tylvtered» av tolv de ypperste män från varje rike. — År 1046 ingicks förlikning mellan Harald Hårdråde och Magnus den gode på Hedemarkens gamla tingsplats Skjaldar aker (nu Aker), vilken överenskommelse likaledes bekräftades av en »tylvtered», avlagd av de tolv förnämste männen på var sida, varjämte folket gav sitt bifall med »vaabentak».®® —Liknande synes förhållandet ha varit vid 1064 års konungamöte vid Göta älv mellan konung Harald och den danske konungen Sven Estridsson, varvid överenskoms, att envar av dem skulle behålla sitt rike intill de gränser, som från gammal tid varit mellan Norge och Danmark. »Holde de saa sine eder, sluttet blev förlig med vidner.»^"^ Det efter 1064 närmast kända nordiska konungamötet ägde rum på sommaren 1101 vid Kungahälla mellan Nordens tre konungar, Magnus Barfot i Norge, Erik Ejegod i Danmark och Inge i Sverige.®® Källorna omtalar härefter icke något nytt möte förrän 1241, även denna gång i Kungahälla, mellan den norske konungen Håkan Håkansson »den gamle», och den svenske Erik Eriksson.®® P. A. Munch, Det norske folks historic, del 1, 1, s. 748 o. 784. Jfr J. Alin, En forntida marknadsplats vid Göta älvs mynning, i Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift, 1919, s. 21 ff. S. Tunberg, Götarnas rike (1940), s. 103. A. Bugge, Norges historia 1:2, s. 357; ST, I, s. 250; Abs. Taranger, Udsigt over den norske rets historic, II, 1 (1904), s. 82 f.; J. Schreiner, Viken og Norges samling, NHT, 5 rekke, 7 bind, s. 380. Jfr senast O. Moberg, a. a., s. 202 ff. o. där anf. lirt. Schreiner, a. a., s. 381; E. Hertzberg och A. Bugge, Norges historic, del 11:1, s. 26. E. Hertzberg och A. Bugge, a. a., II: 1, s. 229. E. Hertzberg och A. Bugge, a. a., II: 1, s. 245. Schreiner, a. a., s. 384. N. Ahnlund, Nordiska konungamöten. Nordens kalender 1936.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=