Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 6 Danakonu(n)g, tridie lot åger Noren konu(n)g. Dhå stämpna thera war tha hölt Danakonu(n)gz betzle Vpsala k(onun)gz och Noren k(onung) istadh hans, Nu byries i Danaholm, från Danaholm . Härefter följer en uppräkning av Västergötlands gränsplatser till Vät¬ tern. En jämförelse mellan denna text och I. Lindquists ovannämnda resultat möjliggör följande slutsatser. 1) Rubriken »Vw landamäre» överensstämmer nära med den av Lindquist o. a. föreslagna. Somnedan uppvisas har Hälsingelagen rubriken »Om landamären», under det att motsvarande rubrik i en avskrift av Tiohäradslagen är »Här säges Landemäri». 2) Den s. k. gränsberättelsen är återgiven i två stycken, av vilka det förra omfattar tvåkungamötets gränsläggning och slutar med uppgiften om de sex stenarna. Det senare börjar med rubriken »Hör six vm Danaholm»^ en fullständig motsvarighet till Lindquists förslagsrubrik över första avdelningen. »Hxr sigher af landamxrum», och därmed det avgörande beviset för att gränsuppteckningen i VgL I består av två olika avdelningar. Den senare omfattar i den föreliggande texten Danaholmens tredelning, trekungamötet samt åtminstone en del av förteckningen på Västergötlands gränsplatser. Denna förtecknings inledning »Nu byries i Danaholm», är densamma som i den av Linquist åberopade BIOfrån slutet av 1300-talet. Kopian av Nils Birgerssons lagbok möjliggör samma slutsatser. 3) Den nu ifrågavarande texten måste beaktas vid rekonstruktionen av den ursprungliga texten. Av särskilt intresse är uttrycken »rifftijr och råmerki» (se nedan) samt »Ragaldi (Ragvald) aff Tiundalande» i stället för det dunkla Cakaldi; härtill kommer flera namnformer i gränsförteckningen.^" Västgötarnas rättsbok är icke den enda landskapslag, som innehöll uppgifter om rikets gränser. Dessa hade ju särskilt intresse för gränsbygderna och gränslängder synes ha varit intagna i samtliga svenska lagar från gränslandskapen, nämligen förutom i Västgötalagarna i såväl Tiohäradslagen somHälsingelagen. I en »Rågångs-Bok öfwer Sweriges Rikes gräntzor», som sammanställts under 1600-talet och består av olika gränslängder m. m. finnes även en gränsförteckning, som börjar med det svenska rikets yttersta gränspunkt Att den mindre ursprungliga texten i kopian ur Nils Birgerssons lagbok ändock måste beaktas vid rekonstruktionen framgår bl.a. av dess formulering »Förste steenn står å Snytrw åsse». Flär återfinnes nämligen det i cod. B 59 saknade, av Lindquist efterlysta finita verbet. Formen »tridie är» stämmer även med Lindquists rekonstruktion. Jfr ock Jämtlands och Medelpads s. k. landskrå, se NFIT, 5 rekke, 6 bind, s. 285 och 294.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=