Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 4 gränsläggning »vars prioritet står över varje tvivel». Tunberg anser källuppgiften till sitt innehåll synnerligen trovärdig, »kanske t. o. m. av en viss officiell natur». — Senast har Ivar Lindquist (1941) uttalat sig i samma riktning.^- Han anser att berättelsen sådan den föreligger, icke är ett formligt fördrag, utan en tradition om ett fördrag, vilket bland annat framgår av konungarnas öknamn och uttrycket’ var konung’. »Skriftstycket synes då vara en korsningsprodukt mellan ett statsfördrag i karolingisk stil och en folklig, i traditionen genomlångliga tider buren berättelse.» Den givna utgångspunkten vid ett ställningstagande till den mångfald problem, som sammanhänger med Västgötalagens gränsuppteckning, är en textkritisk granskning. En sådan har nyligen utförts av docenten Ivar Lindquist,^^ vilken därvid kommit till följande resultat. 1) Den redan av andra forskare som felaktig konstaterade rubriken »basttx cer conongs bolkser» utbytes mot »Hter sigher af landomcerum» (enligt en handskrift B 10 i Kungl. Biblioteket från senare hälften av 1300talet). 2) Gränsberättelsen omfattar två olika avdelningar. Den förra, av Lindquist kallad »Landamxri 1, Sveriges gräns mot Danmark», slutar med uppgiften om de sex stenarna. Den senare, »Landamccri 2, Västgöta lagsagas gränser», börjar med orden ’Danaholmen är delad i tre delar’ samt omfattar såväl hyllningsceremonien för den svenske konungen som den utförliga uppräkning av Västergötlands gränsplatser, vilken finnes intagen i tillägget till den äldre lagen (cod. B 59) och börjar med Danaholmen. Som stöd för denna uppfattning åberopas följande. I den äldsta texten, den kända B 59, är bokstaven Di ordet Danaholmber första gången detta är nämnt, utförd som initial i rött, varmed bör ha utmärkts ett nytt stycke, vilket icke beaktats av Schlyter. —I dennes utgåva av den yngre lagen (enligt cod. B 58) slutar det s. k. ceremonielet med orden »i istape hans. et cetera». Orden »et cetera» har utmärkt en fortsättning, nämligen förteckningen över Västergötlands gränsplatser med början med Danaholmen. Tre av Schlyter kända svenska medeltida handskrifter samt den s. k. Codex runicus av Skånelagen ha nämligen i kontinuerlig serie med stycket ’Danaholmen är delad i tre delar’ en förteckning på Västergötlands gränser.^'* Denna förteckning på gränsplatserna bör rätteligen börja med orden »Nv byri^es i Västgötalagens litterära bilagor, s. 67. Oläst läst i Äldre Västgötalagen, band 3 i Nordisk filologi, Undersökningar och handböcker, utg. av I. Lindquist och J. Sahlgren, Lund 1941. —Västgötalagens litterära bilagor. Lund 1941. Lindquist åberopar även den i Borgartingslagens kristenrätt intagna gränsförteckningen, som han på grund av språkformen anser äkta i motsats till N. Ahnlund (Nils Rabenius, s. 95 ff.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=