Skattefjällsdomen gällt deras renar. Bruket har alltså varit föga intensivt, övergången till helnomadism förefaller ännu inte ha blivit genomförd. Viss konkurrens har förekommit om bruket av fjälltrakterna från den bofasta befolkningens sida. Det är tveksamt om det förut antydda kravet på någorlunda fasta gränser (5.3) varit uppfyllt. Några kollektiv som kunnat framstå som bärare av rätten är svåra att urskilja. I Jämtland, där ostridigt inte några samer deltagit i häradsnämnden, har inte framkommit någon benägenhet hos domstolarna att på grund av samisk sedvanerätt avvika från annars tillämpade rättsregler. De trakter där en tendens att likställa samer med skattebönder kan konstateras, särskilt Torne och Kemi lappmarker, är avlägsna från de omtvistade områdena. Materialet från dessa trakter synes som nämnt (5.3) röra samer med i viss mån avvikande levnadsförhållanden — antingen skogssamer eller också fjällsamer som vistades långt från bondebygden utan konkurrens från de bofastas sida. över huvud taget synes det mindre träffande att just i fråga om Jämtland tala om gammalt samiskt land, där det funnits etablerade samiska sedvanor som bort respekteras. Många vägande skäl talar sålunda mot att samerna på skattefjällen vid tiden närmast efter Brömsebrofreden hade en på ockupation eller hävd grundad rätt som motsvarade skattemannarätt. Dessa skäl måste anses ha sådan tyngd att en rätt av denna art inte kan antas ha förelegat. — Det sagda utesluter inte att samer vid denna tid kunde ha förvärvat en rätt av angivet slag till mindre områden med särskilda anläggningar dit de regelbundet återkommit. Några sådana områden har emellertid inte angetts i målet. Vad angår övriga här aktuella grunder för äganderätt som sameparterna åberopat, har de förklaringar somgjorts från olika regenters sida om för samers rättigheter inte avsett skattefjällen. Att Vasakungarna fört en allmänt sett samevänlig politik kan som nämnt inte medföra, att man i deras förklaringar kan intolka några generella utfästelser om skattemannarätt eller liknande som skulle avse också dessa fjälltrakter. Som förut utvecklats, kan inte heller Strijks frihetsbrev för Tomas Jonsson tillmätas sådan betydelse för de omtvistade fjällens del. Sameparternas påstående, att äganderätten till dessa fjäll erkänts av statsmakterna, saknar alltså fog. —Inte heller kan skattläggningen under den nu aktuella tiden i och för sig ha medfört skattemannarätt för fjällens innehavare. HD framhåller i detta sammanhang avslutningsvis — att samer på skattefjällen omkring år 1645 på grund av sin långvariga användning av fjällsområdena hade en stark bruksrätt, somåtnjöt skydd hos domstolar och andra myndigheter. Som framgått är det delvis oklart, vilka befogenheter de hade på sina områden vid denna tid. De torde i vart fall ha haft rätt till renbete, fiske och jakt samt till skogsfång för eget behov. 197 skydd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=