Festskrift tillägnadGerhardHafström 196 Det står enligt HD vidare klart att samerna på skattefjällen inte helt ensamma utnyttjade områdena. Till en början är att märka att jämtarna enligt 1273 års landsskrå ägde rätt att jaga »dyr» (dvs främst älg) och ekorre inomett område 19 raster —cirka nio mil —från »Straum». Det är omstritt om med Straum avsågs trakten kring Ströms kyrka, vilket Bergsland hävdar, eller Ströms vattudal (se NilsAhnlund, Jämtlands och Härjedalens historia I s 197). Det sagda innebär att jakträtten berörde en del — eventuellt den väsentliga delen —av de omtvistade fjällen. Om jämtarna alltjämt utnyttjade rätten under 1600-talet är dock inte känt. Däremot fiskade tydligen jämtar från bondebygden vid den aktuella tiden i övre delen av Ströms vattudal, där de bl a 1649 innehade avradsfisken. Här synes också ha förekommit brytning av kvarnsten vid Kvarnbergsvattnet och sannolikt fäboddrift på vissa ställen. Någon bofast bondebefolkning torde inte ha funnits i området, omockså bygden i Sörli och de nya bosättningarna i Nordli låg ganska nära. Skattefjällens centrala delar lämnades, såvitt framkommit i målet, i stort sett i fred av de bofasta. Här synes inga andra än samer ha utövat renskötsel och fiske. I vad mån samerna på området verkligen ansågs ha en ensamrätt i dessa avseenden har dock inte klarlagts. Såvitt framkommit har frågan inte ställts på sin spets vid denna tid. De skattefjäll som samerna brukade synes vid 1600-talets mitt ha varit betydligt mera obestämda områden än vanliga hemman. Utredning saknas om samerna på dessa fjäll iakttog några fasta gränser för sitt bruk. Staten har bestritt att så var fallet under hänvisning till att man vanligen inte hade något intresse av gränsernas närmare sträckning i dessa utmarker. — Några mera bestämda slutsatser i frågan kan inte dras av landshövding Strijks frihetsbrev för Tomas Jonsson. Uttalandet omdennes skyldighet att hålla sig inom sina fjälls råmärken och gränser behöver inte innebära att några fasta gränser faktiskt fanns, och det säger för övrigt ingenting om de i målpt omtvistade fjällen. Från andra delar av Sverige förekommer emellertid uppgifter i litteraturen om att naturliga gränser iakttogs kring mark, som samer brukade, eller att tområmärken förekom; också Ruongs och Bergslands vittnesmål pekar i denna riktning. Det framstår därför som troligt att vissa skiljelinjer som framgick av naturmärken ansågs gälla även för skattefjällens del. Om samerna särskilt markerade utsträckningen av sina områden är däremot helt outrett. I den mån samerna övergick till helnomadism torde vidare detta ha medfört att gränserna för brukade områden ändrades; från samesidan har talats om en övergång från runda till mera avlånga byar. Det sagda innebär, att förutsättningarna synes ha varit ogynnsamma vid tiden omkring Brömsebrofreden för att samerna på de omtvistade fjällen kunnat förvärva skattemannarätt eller liknande. Samerna har varit få till antalet i förhållande till det brukade områdets storlek, och detsamma har
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=