195 Skattefjällsdomen att områdets utsträckning klart framgick av terrängförhållandena. (Jfr Svea hovrätts dom den 5 maj 1683, omtalad av Kuylenstierna i Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland 1917 s 186.) Beträffande frågan i vad mån de faktiska förhållandena rörande de omtvistade skattefjällen stöder ett förvärv för samer enligt svenska regler, har staten till en början invänt att de jämtländska fjällområdena, skattefjällen inbegripna, varit föremål för ett tämligen intensivt utnyttjande av bönderna i bygden, vilken i vart fall vid 1300-talets mitt —före digerdöden — sträckte sig upp genom Ströms vattudal och genom Hårkans dalgång mot Hotagen. —Såvitt framkommit fanns emellertid inte någon bofast befolkning i de av tvisten berörda delarna av Jämtland under 1500- och 1600talen, och något hinder förelåg därför inte från denna synpunkt för förvärv av fjällen genomockupation eller hävd. Vad angår samernas bruk av fjällen har det stort intresse i målet, om det präglades av halvnomadlsm eller helnomadism. Med halvnomadism menas här ett mera stationärt levnadssätt med flyttningar inom ett ganska begränsat område, varvid man främst livnärde sig genom vildrensjakt, annan jakt och fiske men även kan ha hållit vissa tamrenar som lock-, transporteller mjölkningsrenar. Med helnomadism åter avses ett levnadssätt som utmärktes av längre flyttningar, ett större antal tamrenar och renskötsel som huvudnäring. Sameparterna har i Högsta domstolen förklarat, att de inte med säkerhet kan uttala sig i frågan, om samerna på skattefjällen omkring år 1645 alltjämt var halvnomader eller omde då övergått till helnomadism. Närmast har sameparterna intagit ståndpunkten att denna övergång skett under tiden 1600—1650; de har emellertid tillagt, att bruket av fjällen under alla förhållanden varit tillräckligt intensivt för att grunda äganderätt. Bl a renräkningar, utförda i början av 1600-talet, ger intrycket att samerna då på områden jämförliga med skattefjällen hade så få renar, att det knappast kunde vara fråga om helnomadism. Den åberopade vetenskapliga litteraturen tyder på att samernas näringsfång under 1600-talet och 1700-talets första decennier successivt ändrades till helnomadism, först i nuvarande Lappland och sedan i mera perifera områden, varvid renantalet så småningom växte. Detta skulle innebära att utvecklingen nådde skattefjällen senare än sameparterna gjort gällande. En liknande ståndpunkt har även Ruong intagit i sitt vittnesmål. Också Bergsland har konstaterat det relativt låga renantalet i dessa trakter under 1600-talets första decennier. Det framstår därför som mest sannolikt, att vid 1600-talets mitt det alltjämt rådde halvnomadismpå skattefjällen. Hur det än förhållit sig härmed är det mindre troligt att användningen av dessa stora fjällvidder redan under denna övergångstid var så intensiv, att samer då förvärvat skattemannarätt eller liknande till dem genom ockupation eller hävd.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=