Skattefjällsdomen talanden av norska samer i samband med gränsundersökningar rörande Nasafjäll år 1638 (se hovrättens doms 13) och en uppgift i Strijks frihetsbrev för Tomas Jonsson om ett tidigare danskt frihetsbrev av okänt innehåll — ger inte heller underlag för några slutsatser om var som gällde i detta hänseende. Sammanfattningsvis ger enligt HD utredningen inte något stöd för antagande, att samerna på skattefjällen vid 1600-talets mitt kunde åberopa norska rättsregler som grund för att de ägde fjällen. Såväl staten somsameparterna har också intagit ståndpunkten, att de tillämpliga reglerna i norsk rätt i vart fall inte var fördelaktigare för de berörda samerna än motsvarande svenska regler. Frågan blir då vilken rätt samerna kunde grunda på de svenska rättsregler som under tiden närmast efter Brömsebrofreden gällde för områdena i fråga. HD kommer sålunda till den slutsatsen * »att det är så många vägande skäl som talar mot att samer förvärvat skattefjällen vid den aktuella tiden, att man inte kan anta detta. / stället hade samerna en starkt skyddad bruksrätt.»^ Sameparterna har i första hand grundat sitt påstående om äganderätt på ockupation, enbart eller i förening med specifikation. Den markanvändning som de härvid åberopat består i att samer stadigvarande vistats på fjällområdena och brukat dem framför allt genom renbete, jakt och fiske; för detta ändamål skulle de på områdena ha haft vissa byggnader och anläggningar, t ex förrådsbodar, stängsel och fångstgropar. Enligt sameparterna torde också bostadsbyggnader ha förekommit. De regler som under äldre tider gällde om förvärv av herrelös mark genomatt den togs i besittning utgick i princip från att marken uppodlades; det var alltså fråga om en sorts specifikation. Såsom staten vitsordat fick i enlighet härmed nybyggen som före den aktuella tiden upptogs i de norrländska ödemarkerna skattenatur. Genom den för samer karakteristiska markanvändningen kan emellertid det brukade områdets värde inte anses ha ökat nämnvärt. Omspecifikation kan därför inte bli tal. Vad angår möjligheten att förvärva herrelös fjällmark genomockupation utan uppodling eller fast bosättning på området är det tveksamt vilka krav som gällde i fråga om användning av marken. Ledning torde här närmast kunna hämtas från reglerna om ägarbesittning vid urminnes hävd. Det får rimligen antas, att minst lika mycket fordrades i fråga ommarkens utnyttjande vid ockupation. Här liksomdå det gällde urminnes hävd måste också en viss avgränsning av marken ha varit betydelsefull. Med hänsyn till det sagda går det inte att klart hålla isär förutsättningarna för ockupation och för urminnes hävd’, vad som sägs om det ena ■* Sammanfattningen, s. 2. ^ Här kursiverat. 193 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=