Skattefjällsdomen rennäringslag och är skyddad av grundlagen på samma sätt som äganderätten. HD har inte haft anledning att ta ställning till frågan om äganderätten till andra fjällområden än dessa skattefjäll. HDframhåller inledningsvis, att målet inte gäller de intrång, som drabbat samerna som folkgrupp utan är en fastighetsrättslig tvist, som får bedömas efter vanliga rättsliga normer. Vidare säges bl a »att 1971 års rennäringslag bygger på att skattefjällen inte ägs av samerna, fast detta inte sägs uttryckligt i lagen, och att den inställningen går tillbaka till den första renbeteslagen av 1886.»^ Beträffande vikten av ett historiskt betraktelsesätt uttalar HDatt när nu samerna påstår, att de ändå äger skattefjällen, är det av grundläggande betydelse att konstatera vilken rätt de hade före 1886. HD har därvid fäst särskild vikt vid rättsförhållandena under den norska tiden dvs för tiden före Brömsebrofreden 1645. Samerna anses enligt HD inte ha blivit ägare till skattefjällen enligt norsk rätt, somgällde för Jämtland fram till 1645. Efter en genomgång av ett mycket omfattande källmaterial, främst från nordligaste Sverige och Finland, kommer HD till resultatet »att övervägande skäl anses tala för att samer på 1600-talet kunde bli ägare till herrelös mark genom att använda den till renbete, jakt och fiske. Om de inte varit fast bosatta på området, krävdes antagligen i varje fall ett intensivt och stadigvarande bruk, som var i stort sett ostört av utomstående och hade någorlunda fasta gränser. Det var här fråga om ett undantag från vanliga fastighetsrättsliga regler; enligt dem fordrades uppodling för sådana förvärv.» ® HD, har därefter tagit ställning till den viktiga frågan, om samerna kan anses ha förvärvat skattefjällen på detta vis, sedan dessa blivit svenska genom freden i Brömsebro 1645 (domen s 52 ff). HDfinner att detta motsäges av följande skäl. 1) Samerna och deras renar var i de trakterna fåtaliga i förhållande till områdenas storlek. 2) Det förekomviss konkurrens omfjälltrakterna från bondebefolkningens sida. 3) Här kan inte urskiljas några sådana samekollektiv, som enligt samerna skulle ha ägt fjällen; någon byorganisation fanns inte somlängre norrut. 4) I Jämtland är det mindre träffande att tala om gammalt samiskt land, och där märks ingen tendens att tillämpa samisk sedvanerätt. För den händelse skattefjällen enligt norsk rätt skulle ha tillhört samer, då de införlivades med Sverige, skulle den svenska rättsordningen uppen191 * Sammanfattningen, s. 1. ® Sammanfattningen, s. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=