RS 10

Rättshistoriska perspektiv 187 Hade den romerska rätten endast styckevis och delt — mestadels i doktrin och överrättspraxis —lyckats att göra inmutningar i svensk rätt, så blev naturrättens och liberalismens landvinningar —förmedlade genom franska revolutionen och den napoleonska lagstiftningen — så mycket mera bestående. Den paulinska kvinnosynen trängdes tillbaka, med följd att dotter fick lika arvsrätt som broder och hustru lika giftorätt som man samt mö blev myndig. Giftomannaskapet försvann och omsider, ehuru först i vårt århundrade, mannens målsmanskap över hustrun. De oäkta barnens rättsställning förbättrades väsentligt. Samtidigt begränsades arvsrätten, och staten trädde såsom skattekrävare de facto in i större dödsbon såsom medarvinge. Borgerlig vigsel infördes och äktenskapet kunde lättare upplösas. Inomfastighetsrätten blevo de nya utifrån kommande liberala åskådningarna alltmera genomgripande. Skifteslagstiftningen förändrade jordbrukets villkor, bykärnorna och därmed byalagen sprängdes. Den nästan obegränsade avvittringen lät kronoskogarna komma i bondehand och därifrån till skogsbolag och sågverk. Skillnaden i jordnaturen försvann liksom grundskatter och indelningsverk. Men allmogens minskning genom emigration och inflyttning till stad och tätbygd skulle i vårt århundrade förvandla agrarsamhället till en nutida industristat. Inom straffrättens område skedde stora förändringar genom att uppmärksamheten inriktades från den kränkte till gärningsmannen och till de subjektiva rekvisiten. Straffteorier fingo nya strafflagar till följd —men ännu väntar vi på straffteoriernas upplösning i lika många teorier som typer av brott och människor. Om därefter på empirisk väg kontroll och erfarenhet av teorierna kan erhållas, synes mig ett medel föreligga för brottslighetens bekämpande. Det liberala samhället har efterträtts av ett alltmera statligt dirigerat. Men idéåskådningen är inte längre entydig —ett relativt enhetligt kulturmönster har efterträtts av ett pluralistiskt samhälle, inom vilket staten är den utan jämförelse starkaste maktfaktorn och därmed rättskällan. Vid rättens ständiga omdaning synes det mig därför vara för lagstiftaren särskilt viktigt att realisera den gyllene romerska rättsregeln »suum cuique», det är »rätten åt envar» — så att inte statsnyttans väl vinnes till priset av offer av den enskildes rätt. Tendenser härtill har under senaste tid inte saknats. Förbudet mot lagens tillbakaverkande kraft framstår därför nu somtillförne såsomen av de viktigaste rättsgarantierna. Det är anledning att nämna något omaktuella projekt på rättshistoriens område. Såsom nyss sades, förberedes utgivning av domböcker från 1500talet i skriftserien Rättshistoriska studier, utgiven av institutet för rättsvetenskaplig forskning. I den andra av institutets serier, Rättshistoriskt Bibliotek, beräknas omnågot år utkomma en översättning, utförd av Axel Nelson, av Johan Stiernhööks verk »De jure sveonumet gothorumvetusto».

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=