Festskrift tillägnadGerhard Hafström bygdens landnam, och det yngsta är samtida med lagens upptecknande eller kodifiering. En tvärvetenskaplig forskning möjliggör här att samordna de kulturgeografiska och rättshistoriska odlingsskikten. För ett kronologiskt tidfästande av vissa skikt i landskapslagarna är kyrkobalkarna mest användbara. Deras äldsta skikt återgår till tiden för folklandens kristnande genom tingsbeslut. De därvid besvurna formlerna är bevarade. En mångfald bestämmelser härrör från den kanoniska rätten. De har antagits på olika synoder, av vilka den viktigaste är den 4:e Lateransynoden i Rom år 1215, och de har sedermera påbjudits genom påvebrev riktade till biskoparna och därefter införts i kyrkobalkarna samt ofta även i andra balkar. En komparativ undersökning av särskilt de äldsta norska kristenrätterna är härvid givande. Enär domböcker vid häradsrätterna påbjöds först år 1593, är vår kännedomom 1500-talets rättspraxis mycket bristfällig. Redan 1542 ålade emellertid Gustaf I häradshövdingarna och fogdarna skyldighet att regelbundet till den kungliga kammaren i Stockholm insända utdrag ur domböckerna i brottmål samt avskrift av saköreslängderna. Först genom en sammanställning av dessa kunde nämligen kontrolleras, huruvida de utdömda böterna var konungs ensaks- eller allenast tredingsböter. Dessa för den rättshistoriska forskningen viktiga källor, vilka förvaras i Kammararkivet, är ännu otryckta. En första utgåva av de öländska 1500-talsdomböckerna är emellertid under utgivning. Detta skall ske i det av Gustaf och Carin Olin grundade Rättshistoriska Institutets skriftserie Rättshistoriska studier. Där hoppas jag kunna utgiva en kommenterad utgåva av de äldsta domböckerna från Njudung i Tiohärads lagsaga, från 1500-talet. I anledning av underrättsprocessens förstatligande skall tingshusbyggnadsskyldigas medel överlämnas till statsverket. Författningsförslaget är emellertid i propositionen så formulerat, att möjlighet torde föreligga att avsätta medel i och för tryckning av resp. domsagas domböcker —vilket vore av stort värde för den rättshistoriska forskningen. Det under medeltiden alltmera genomförda kristnandet av den svenska rätten avbröts blodigt genom Karl IX:s införande av Mose lag såsom Guds lag, vilken, jämstäld med Sveriges lag, skulle tillämpas efter bokstaven och från vilken ej ens konungen kunde benåda. Det var först efter halvtannat århundrade, som Gustaf III i upplysningstidens humanistiska anda kunde s. a. s. ånyo kristna den svenska rätten och inskränka dödsstraffets användning. »Gustaf III på justitietronen» —det ämnet väntar ännu sin författare. Kunskapen om kalvinismens och ortodoxiens bokstavliga uppfattning av Mose lag såsom Guds uppenbarade lag utlöser väl hos oss mest avsky och medömkan med offren. Men den kan å andra sidan innebära en erinran om, att vår tids självklara respekt för människoliv och människovärde ännu för tre sekel sedan inte hade någon motsvarighet. 186
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=