Rättshistoriskaperspektiv 185 Uppsala öd svearnas konungaätt, i vilken offerkonungen svarade för kulten. Enligt Snorre skulle också avkastningen av Uppsala öd användas till underhåll av det till guden Frös kult helgade templet i Uppsala. På grund av den arkeologiska dateringen är det möjligt att tidfästa svearnas kultförbund och riksbildning i de norrländska kustlanden till åtminstone folkvandringstid. Sveakonungens andra uppgift var enligt svealagarna att utlysa ledungen, vilkens föregångare antydes av Tacitus genom orden att svionernas samhällen voro mäktiga genom flottor och vapen. Sedan flera år tillbaka leder kulturgeografen, professor emeritus David Hannerberg^*' ett stort forskningsprojekt, som avser att skildra det rumsligt organiserade bondesamhället i dess utveckling och olika utformningar. Det bygger på fältiakttagelser och på arkivmaterial samt använder olika analysmetoder, till övervägande del av kvantitativ natur. I centrum för intresset står de minsta enheterna: gården, byn och socknen samt de beslut och åtgärder, som har bestämt deras utformning. En väsentlig strävan är att återvinna något av den information, som ligger innesluten i gårdens, byns och socknens utformning. Särskilt har uppmärksammats de förhlstoriska och medeltida skiftestyperna samt de därvid använda enhetsmåtten — exempelvis romersk, gutnisk eller fornsvensk aln — vilka sistnämnda olika alnmått är möjliga att datera. Metoden är också med framgång användbar för att tidfästa den fraskridande odlingsgången och därmed bygdelagsbildningen och den äldsta administrativa indelningen. I samband med den rättshistoriska forskningen har det därvid varit möjligt uppvisa, att samma talsystem använts såväl vid det högre bygdelagets, exempelvis hundarets, indelning som vid indelningen av de hundra enheter — nämligen bolbyarna — varav detta är en sammanfattning. Genom rekonstruktion av attungtalen i de öländska byarna och bestämmandet av antalet byar i häradet, vilka varit indelade till ledungsskeppets hå och hamna, d. v. s. till dess årfästen, har det vidare genom denna metod varit möjligt klarlägga, det lilla öländska häradets maritima rustningsstyrka.*^ Genom tvärvetenskapligt samarbete mellan kulturgeografi och rättshistoria kommer det att bli möjligt att i sina enskildheter klarlägga vikingatidens indelningsverk, som byggde på den enkla principen att varje enhet i bygdelaget, nämligen byn, utrustade en man till roddarskeppets enhet. Vid detta samarbete mellan kulturgeografi och rättshistoria har gång efter annan visat sig nödvändigheten av insikten, att landskapslagarnas byggningsbalkar består av olika skikt, av vilka de äldsta ofta återgår till Forskningsprojektet »Administrativa rumsliga system», Meddelande 1 A, David Hannerberg, Kulturlandskap och samhälle, stencil 1967, hittills följt av ett 20-tal likaledes stencilerade meddelanden. Solve Göransson, Tomt och teg på Öland, Ak. avh 1977, s. J: 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=