Festskrift tillägnadGerhard Hafström som återgiver en växlande verklighet från kultförbundet till nationalstaten. De svenska rättshistoriska källorna innehåller flera uppgifter, vilka —rätt tolkade —kan bidraga till frågans besvarande. Enligt UL Kg 2 skulle den nytagne konungen rida sin eriksgata genom riket. Enligt SdmL Add. 1 skulle konungen rida eriksgatan kring sina land rättsöles, d. v. s. medsols. I historisk tid gick emellertid den första delen av eriksgatan från Uppsala till Strängnäs icke medsols utan motsols.^'* En förändring måste därför ha skett i senare tid. Beaktas nu den antagna äldre sträckningen från Mora äng söderut, visar det sig, att längs Eriksgatan ligger ett 20-tal orter med namn på Nerthus, såsom Närlunda, Närtuna och '‘"Njjerdhavi, d. v. s. namn som syftar på denna fruktbarhetsgudinna. Det framgår härav, att den nytagne konungen skulle besöka de olika kultförbundens sakrala orter, och att han alltså genom att rida eriksgatan tillträdde sin viktiga uppgift som dessa kultförbunds gemensamme blotkonung. Det är därmed möjligt att återföra Sveakonungen till tiden för den redan av Tacitus århundradet efter Kristi födelse omtalade fruktbarhetskulten. Eriksgatan är m. a. o. ett exempel på att den av Tacitus beskrivna årliga fruktbarhetsfärden i Sönderjylland ägde rum också i svearnas folkland. Riket har alltså uppkommit genom en förening av olika kultförbundunder en gemensamblotkonung. Enligt HL KgB 10 och 11 flocken skulle den s. k. konungsåren under vintern uppbära konungsskatten i Hälsingland och Ångermanland ända upp till Umeå och Bygdeå vid Bygde sten, ovanför vilken bönderna själva skulle värna sitt land och någon konungsskatt inte heller utgå. Färden gick på den s. k. Norrstigen förbi de sex stora Uppsala-ödsgårdarna, nämligen Hög längst i söder Hög i Sunded (Hudiksvall) Hög på Norrstigen Näs i Selånger Norrstig i Säbrå och Kutby. Av dessa sex Uppsala-ödsgårdar låg 3 i Hälsingland och 3 i Ångermanland med Medelpad, —en i varje treding av dessa svearnas väldiga skattland. Dessa Uppsala öd låg vid kusten intill de stora norrländska älvarna. Som namnen i tre fall angiver, låg vid alla dessa 6 Uppsala-ödsgårdar stora gravhögar, vilka efter arkeologiska undersökningar har daterats till folkvandringstid, d. v. s. till 500-talet e. Kr. Intill flera av de ifrågavarande Uppsala-ödsgårdarna ligger senare norrländska kuststäder, såsom Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand. Dessa städer har uppkommit genom donationer av mark tillhörig Uppsala öd, på vilken konungsfriden hade möjliggjort regelbundna marknader. Som namnet delvis antyder, tillhörde Enligt en ännu otryckt undersökning av den norske historikern Kåre Kveseth. 184
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=