Festskrift tillägnadGerhard Hafström 2 skrift av Skånelagen (codex runicus) har förändrats sålunda, att den danske konungen intog Uppsalakonungens plats. Under 1500- och 1600-talet fortsatte en lärd strid om ceremonielet, vilken sammankopplades med striden omTre kronor. Nils Ahnlund har i sin märkliga studie över Nils Rabenius lämnat en fängslande skildring av denna sida av gränsläggningsberättelsens historia.^ Under denna lärda politiska strid tillkom flera förfalskningar för att stöda de svenska anspråken. En handskrift av Skånelagen försågs med en förfalskad runskrift, i vilken förfalskaren emellertid kvarlämnat sitt bomärke. Gase från Västmanland återgavs under formen »Gasce Rabbesun», vilkens son, skalden Tule från Snävrlnge härad, också omtalas. Urkundsförfalskaren Nils Rabenius hade därigenom signerat sitt verk. Vidare må nämnas den ryktbara Agapetusbullan från samma tid. De båda sistnämnda förfalskningarna har lyckats få plats i DiplomatariumSvecanum.^ Sedan uppteckningen förlorat sin politiska betydelse, har det vetenskapliga meningsutbytet vidtagit. Ännu har forskningen icke lyckats ena sig om flera frågor av historisk och rättshistorisk innebörd, vilka härunder framställts. Den huvudsakliga diskussionen har rört sig om uppteckningens formella karaktär och ålder, det rättsliga förfarandet, gränsmärkena och deras platser, gränsläggningens politiska innebörd samt dateringsfrågan. Därjämte har det gamla tvistefröet angående det avslutande ceremonielet givit anledning till olika åsikter. Lauritz Weibull (1911) är den förste möderne historiker som velat förläna gränsläggnlngsuppgiften högt historiskt värde.® Han anser att anteckningen möjligen återgår till en samtida urkund såsom sin källa. Den exakta, ordknappast möjliga formen anser L. Weibull sakna varje folklig eller litterär överarbetning och nära överensstämma med den i likartade och samtida angelsaxiska urkunder. Han anser anteckningen ursprungligen härröra från en tid, somligger gränsläggningen nära. En avvikande mening uttalades ett par år senare av Henrik Schuck' (1914). Han framhöll, att anteckningen icke får uppfattas som en verklig urkund utan allenast som en i Västergötland kvarlevande tradition om en gränsreglering. Han uttalade emellertid samtidigt, att »hela den s. k. traktaten gör ett mycket ovederhäftigt intryck». Traktatteorien fick emellertid snart nya anhängare. Curt Weibull erinrade i en undersökning några år därefter (1917),® att Nils Ahnlund, Nils Rabenius, Urkundsförfalskaren (1927), s. 80 ff. ® Del 1, s. 24 ff. ® L. Weibull, Kritiska undersökningar I Nordens historia omkring år 1000, s. 70 ff. ^ H. ScHUCK, Svenska folkets historia, I, 1, s. 242. ® Den älsta gränsläggningen mellan Sverige och Danmark s. 8 ff. Jfr å s. 10, not 1 anförd litt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=