Tiohäradslagen och Värendsrätten 169 skälet, att det överallt synes råda överensstämmelse mellan giftorätts- och syskonarvsdelarnas inbördes storlek. I Värend har emellertid den övriga danska rättens regler beträffande arvsdelningen icke utträngt den gamla sedvanan omlikadelning. Det återstår att förklara, varför lika gifto- och arvsrätt i äldre tider varit rådande i de skånska landskapen liksomi södra Småland. Vid debatten i bondeståndet under 1844—45 års riksdag angående motionerna om lika kvinnlig gifto- och arvsrätt i hela riket framhöll Nils Persson frän Kronobergs län, att »Morgongåfva finnes hos oss icke, men väl fördel Denna förklaring stämmer såtillvida som att enligt Skånelagen utgick icke någon morgongåva men väl, som nyss nämnts, lika stor giftorätt till hustrun som till mannen. —En flock i äldre Västgötalagen pekar i samma riktning. Enligt Giftermålsbalkens flock 4: skulle, varhelst morgongåva gavs, i boet råda s.k. tredingsskifte, {hwarn stap hindradaxgaef pa aer pripiungs skipti a fae perrae), det vill säga hustruns giftorätt utgjorde i detta fall en tredjedel. Det framgår härav, att giftorättens storlek var beroende av, om morgongåva förekom eller ej. Detta bestyrkes av det närmast följande lagbudet: »Får en frigiven en hemmafödd trälkvinna, gives ej vängåva eller morgongåva, då gifter hon sig till hälften i bo».^"* (pa giptis hun till haelfnings). Enligt västgötarätten blev alltså följden av att morgongåva icke utgick, att hustruns giftorätt i stället blev lika stor sommannens, det vill säga halva det samfällda boet. Gentemot denna enkla och föga romantiska förklaring till den värendska giftorätten kan visserligen invändas, att det verkligen enligt domböckernas vittnesbörd förekom, att hustrur i Värend efter bröllopet av mannen fick en morgongåva, exempelvis ett silverbälte. Detta kan emellertid ha berott på inflytande från den allmänna landslagens giftermälsbalk, 9 kapitlet, så lydande: »Nv sidhan bonde och hustru gift äro, och de hafwa natt saman lighat, då skal han henne morghongafwor gifwa». I de efter år 1734 upprättade bouppteckningarna i Värends härader är som regel avslutningvis verkställt ett fingerat arvskifte. Enligt detta tillskiftades änkan alltid sin s. k. fördel av bo oskifto, vilken uppgick till 1/20 av boets behållning, men som regel icke någon morgongåva. Härefter att detta är fallet hos A(ndreas S(unesson). — Med kap. 33 jfr Valdemars Själl L, Arvebogen kap. 12, JL 1: 4.» Bondeståndets protokoller 1844 den 4 december, band 6, s. 1C9. “ Jfr Vg 2 II, ÄB 3. Se ock ÄB 25: »Dör en frigiven, säga de som äga honom, att han var gift till två lotter, då skola de gälda till hans hustru en mark såsom morgongåva, om de töras styrka, att han var gift till två lotter». Jfr VgL II ÄB 35.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=