Tiohäradslagen och värendsrätten 165 Nu går en bondson dit i fyllan och villan och ringer olaga ringning; slår han sönder klockan, böte därför tolv öre. Faller då på honom kläpp eller klocka och ljuter han döden därav, ligge då på sina egna gärningar. Av de övriga flockarna innehåller två bestämmelser om, huru mycket jord en man fick på sin sotsäng skänka till kyrkan i själagåva, eller omhan gick i kloster, skänka till detta utan sina arvingars tillstånd. Det var endast 1/24 av den fasta egendomen, dvs mindre än i någon annan svensk landskapslag. Detta tyder på, att även här återges lagsagans gamla rätt.^^ Den nu genomgångna undersökningen av lagens kyrkobalk har sålunda givit vid handen, att omkring hälften av flockarna i satser, präglade av rimoch rytm, återger lagsagans forna, en gång muntligen återgivna lagbud, vilka i de flesta fall antagits i samband med kristnandet. Rättsregler av motsvarande höga ålder har bevarats i Gutalagen men icke i någon av de svenska fastlandslagarna. Nwgaar till bondae sonn aat öthe sinne, oc ringer ey lagha ringning, slaar then klocko sunder, böte firi tolf öra. falder tha klaepper a han eller klockae oc lyuter döth aaf. liggi tha siaelfuer a waerkum sinom. Värendsrättens arvs- och giftorätt Beträffande de värendska rättssedvänjorna under 1600-talet är de fem häradernas och lagmansrättens domböcker, nu förvarade i Vadstena landsarkiv och Göta hovrättsarkiv, av största värde. Det framgår av dem, att ännu vid denna tid levde i dessa bygder kvar en mängd ålderdomliga rättssedvänjor, bland vilka ännu ljuder en efterklang av blodshämnd, försonad med ätteböter och vängåvor från dråparen och hans släktmän till den dräptes arvingar och andra släktingar. Särskilt intresse erbjuder givetvis den värendska gifto- och arvsrätten, enligt vilken hustrun hade lika stor giftorätt som mannen och syster ärvde lika med broder. Detta var ett undantag från landslagens regler om mannens dubbla gifto- och arvsrätt. Den omtalas redan år 1350 i ett avtal mellan Erengisle Petersson Bonde i Kedjenäs i Värend och hans hustru samt barn, enligt vilket makarnas enda dotter i fäderne- och mödernearv skulle erhålla lika stor lott som envar av sönerna av deras jordegods i Värend och andra delar av dåvarande Sydsverige.'*'’’ Enligt ett annat diplom, utfärdat i Hamra i Hinneryds socken, Sunnerbo, den 11 juni 1441 tillerkände den småländske frälsemannen Offe Nilsson (Bååt) sin syster Katarina Nilsdotter — som vid samma tidpunkt ingick •'** Dc använda jordatalen, »aff mark lande örtugh land», har emellertid sannolikt påverkats av den i UL införda marklandsvärderingen. Svenskt Biografiskt Lexikon, Band 5 (1925), art. Bonde av Gottfrid Carlsson, s. 311.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=