Festskrift tillägnadGerhard Hafström Samma bötesserie återfinnes i flockens inledning, somhandlar omkyrkogårdsinhägnadens nedfallande. Om denna föll ner, uppgingo nämligen böterna till 6 öre för en fjärdedel, 12 öre för hälften och 24 öre, dvs 5 mark, för hela inhägnaden. Denna bötesserie vid underlåtenhet att underhålla kyrkogårdsinhägnaden återfinnes även i de två Västgötalagarna (resp. Kkb 13 och 26). Detta bötesschema återfinnes också i två andra flockar i Tiohäradslagen. 13 flocken stadgar följande. Om någon högg en man vid kyrkogårdsstättan, varvid fötterna föllo ut och huvudet in på kyrkogården, då skulle man resa upp kroppen efter fötterna. Då kroppen sålunda kom utanför kyrkogårdens invigda område, behövde gärningsmannen icke böta till biskopen för fridsbrott. Omdäremot fötterna föllo in och huvudet ut, var biskopens böter 6 öre. Om någon högg en man i kyrkodörren, och blodet stänkte både ut och in, då voro böterna 12 öre. Om hugget skedde inne i kyrkan, och blodet stänkte på båda väggarna, då var biskopens böter 24 öre, dvs 3 mark. Omhugget skedde framme vid altaret, blev boten ändock icke högre, ty 3 mark var den högsta biskopsboten. För dessa fridsbrott fanns alltså samma bötesserie som vid olaga begravning av människor, nämligen 6 öre, 12 öre och 24 öre, dvs 3 mark. I ännu en av Tiohäradslagens kyrkobalks flockar förekommer samma bötesserie, nämligen i 10 flocken, om en präst gjorde sig skyldig till mässfall. Därvid skulle han böta 6 öre för en söndag, 12 öre för två söndagar och 24 öre, dvs 3 mark, för tre eller flera söndagar. Denna flock är nära besläktad med den äldsta kända svenska bötesbestämmelsen, nämligen den som återfinnes på Forsaringens runristning från 1100-talets förra hälft, och vilken anses vara den äldsta svenska rättskällan.^^ Enligt denna skulle, om en man som var satt i s. k. förbud ( =det mindre bannet), ändock besökte kyrkan och mässfall därigenom skedde, han för första mässfallet böta 6 öre, för det andra 12 öre och för det tredje 24 öre, dvs 3 mark. Denna bötesserie, som förutompå Forsaringen återfinnes i Tiohäradslagens och Västgötalagarnas kyrkobalkar samt i de norska lagarnas kristenrätter,^- är av hög ålder och utgör den äldsta fornnordiska kyrkoboten vid tiden för kristnandet. Dessa böter har ursprungligen erlagts i s. k. baugar, dvs armbandsringar i silver, av arkeologerna vanligen kallade betalningsringar, vilka tillsam162 Se härom närmare Gerhard Hafström, Forsaringen — vår äldsta rättskälla (i Ledung och marklandsindelning, ak.avh. 1949), s. 229 ff., dens. Forsaringens lagbud (i Hälsingerunor 1954); dens. Forsaristningens tolkning (i Svensk Juristtidningl957). Samma bötesschema förekommer, enligt Yngre Gulatingslagens kristenrätt 10, vid underlåtenhet att döpa barn, samt enligt samma lags kristenrätt 21 och Borgarthingslagens kristenrätt 13 vid underlåtenhet att följa de för fastan gällande reglerna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=