Tiohäradslagen och Värendsrätten 159 Kyrkobalken ingår i två handskrifter från 1300-talet av Magnus Erikssons landslag.2^ Som bekant erhöll landslagen aldrig en egen kyrkobalk, och de olika landskapslagarnas kyrkobalkar fortsatte därför att gälla även efter landslagens tillkomst. Till handskrifter av landslagen fogades vanligen en kyrkobalk, vilken antingen var Upplandslagens eller ifrågavarande lagsagas egen landskapslag. Den ena av de två handskrifterna med Tiohäradslagens kyrkobalk är cod. Skokloster 155 (4:o), vilken numera förvaras, liksom hela Skoklostersamlingen, i Riksarkivet i Stockholm. Då Kyrkobalken i denna handskrift är skriven av en annan skrivare än landslagen, förefaller det, såsom Schlyter anmärkt, att den har »hört till en fullständig handskrift av Smålandslagen, hvilken blifvit stympad för att lemma sin KristnuBalk åt närvarande handskrift af Landslagen». Den andra handskriften, cod AM51 (4:o), tillhör den Arnamagneanska handskriftsamlingen i Universitetsbiblioteket i Köpenhamn.^® En tredje, nu förlorad handskrift, har använts av Magnus von Celse för den första år 1738 tryckta utgåvan av kyrkobalken i »Acta litteraria et scientiarum Sueciae» under titeln »Fragmentum Legis Smolandicae». I denna ingår även en latinsk översättning.-® Enligt Schlyter-^ skulle Tiohäradslagens kyrkobalk »i sin nuvarande skepnad» icke kunna vara äldre än från slutet av 1200-talet eller från början av 1300-talet. Som det viktigaste skälet för denna datering åberopas de tidigare omtalade inledningsorden, vilka ju enligt Schlyter skulle handla omeriksgatan. Då detta emellertid icke är fallet, kan sålunda detta skäl icke vidhållas. Schlyter anför härjämte, att det är av många ställen uppenbart, att Upplandslagens kyrkobalk har blivit begagnad, liksom att andra ställen vore hämtade ur Östgötalagens kyrkobalk. Tänkbart vore emellertid, att lånen hade skett från dessa kyrkobalkar i en äldre form än den skriftliga redaktionen från slutet av 1200-talet. Lagens kyrkobalk består av 17 flockar. Av dessa handlar fyra flockar, nämligen 7, 8, 9 och 14 flockar äro nästan helt överensstämmande med motsvarande flockar i UL. Tionden anbefalldes i Sverige genom påven Alexander III:s brev (DS nr 54), i samband med inrättandet av ärkebiskopsstolen i Uppsala år 1164. prästens tionde och hans tillgångar. Dessa om Om handskrifterna, se närmare Holmbäck och Wessén, Svenska landskapslagar, 5 serien (1946), s. LXXVII. Eftersom texten i Skoklosterhandskriften (hs A) är fullständig och ursprungligare än i Köpenhamnshandskriften (hs B) har Schlyter samt Holmbäck och Wessén lagt den till grund för sina utgåvor. Om språket finnes en undersökning av E. Björkman, Smålandslagens ljudlära (Ak. avh. 1896, ingår även i Svenska Landsmålen 11:5). Samling af Sweriges Gamla Lagar, 6 bandet (1844), s. XXIII, Jfr Holmbäck och Wessén, Svenska landskapslagar, 5 serien (1946), s. LXXVII f. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=