Festskrift tillägnadGerhard Hafström 158 rättshistoriska seminarium i Lund har under årens lopp ett flertal elever genomfältforskningar kunnat bestämma de flesta gränsmärkena.^^ Det har genom dessa forskningar framgått, att flertalet av de ifrågavarande gränsmärkena ligga, där en gammal väg eller ett vattendrag — i allmänhet använt som vinterväg —skär gränsen. ’Landamäret’ är därför en ny källa för att fastställa det sydsmåländska vägnätets medeltida sträckning.^- I de flesta fall återfinnes gränsmärkena på de officiella gränslistor, som under 1500- och 1600-talet upprättades av de danska och svenska statsmakterna. Det näst längst i öster belägna gränsmärket är en utanför Brömsebäckens mynning befintlig sten, vid namn »Röde sten» eller »Röde kon». Dess identifiering har varit av betydelse i två av Högsta Domstolen avgjorda mål angående dels rågången mellan ett småländskt och ett blekingskt hemman på var sin sida om Brömsebäcken och dels urminnes hävd till ett ålfiske i närheten av Röde kon.-^ Från Blekingesidan gjordes gällande, att gränslistorna »Röde Sten» eller »Röde kon» inte kunde vara identisk med en sten, som i våra dagar bär detta namn, enär denna på grund av landhöjningen inte skulle ha varit synlig ovanför vattenytan på 1500-talet. En sakkunnig undersökning av den framstående geologen professor Lennart von Post fastslog emellertid, att landhöjningen vid denna del av ostkusten är så ringa, att den ifrågavarande röda stenen redan under årtusendet efter Kristi födelse måste ha varit synlig ovanför vattenytan. Någon som helst tvekan omdess identifiering förelåg alltså icke. Inom parentes må nämnas, att det ifrågavarande ålfisket hette »Smittan». Smålandsbonden gjorde i rättegången gällande, att namnet kunde härledas från en av de tidigare ägarna av hans hemman, vilken hetat Olavus Smitt, och vilkens namn jämte årtalet 1746 var inhugget i stubbamöllan, d.v.s. väderkvarnen på gården. Det kunde genom en undersökning i Kammararkivet visas, att denna traditionsuppgift var alldeles riktig. Det framgick nämligen av 1754 års jordebok, att vid jordrannsakning den 10 maj detta år angivits, att Olof Smitt anlagt ett ålafiske, vilket borde skattläggas. Kyrkobalken Av Tiohäradslagen finnes nu i behåll endast Kyrkobalken, den första meningen av Konungabalken samt balken omLandamäret. Jur. kandia G. Arfwidsson, H. Hellichlus, N. Ljunggren, I. Wickström och J. Wingerstrand samt jur. stud:a Ulla Fredriksson, B. Johansson, I. Lembke och J.-S. Thorén. Jfr Lars-Olof Larsson, Vägar och förbindelseleder i Värend. Nytt Juridiskt Arkiv 1937, s. 355 och 1941, s. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=