Festskrift tillägnadGerhard Hafström 152 71 framgår, att tiden omkring 1169 de tre smålanden ingingo i lagsagan. — Ett skyddsbrev för Nydala kloster, utfärdat omkring 1180 av ärkebiskop Absalon (DS nr 89), är likaledes ställt till alla rättrogna och goda inbyggare i Njudung, Värend och Finnveden. —»Legifer decem provinciarum» nämnes i ett brev år 1266 (DS nr 522). Försvunna handskrifter Den äldsta bevarade uppgiften om Tiohäradslagen finnes i ett köpebrcv av år 1299 (DS nr 1287), enligt vilket några jordegendomar »in silvis Waerendiae in provincia Opwidinga haeradh dicta» blivit sålda, sedan de först varit hemjudna åt fränderna »secundum leges legiferatus Waerendie in decemprovinciis». I konung Magnus Erikssons s. k. Skarastadga år 1335 (DS nr 3106) betecknas lagsagan som Waerinsko Lagsaghu. —Nästa upplysning möter i ett bytesbrev av år 1344 (DS nr 3783, enligt vilket ett jordaskifte skett »secundumomnes condiciones legum Tiehxrzlag».^^ I konung Magnus Erikssons boksamling slutligen finnes förtecknat i ett inventarium år 1340 (DS nr 3484), att där fanns, förutom Östgöta- och Upplandslagarna, ett legisterium smalenzt. Som bekant lät Karl IX 1608 för första gången från trycket utgiva den medeltida landslagen. Han framhöll i företalet, att han i alla rikets landsändar mer största flit låtit uppsöka de äldsta och sannfärdigaste lagböcker. »Och såsom Uplands och Östgöta Laghböker äre alrede effter wår nådige befalning aff Trycket uthgångne, och the andre, som äre Sudermanna, Wästgöta, Wässmanna och Hälsinge Laghböcker, med thet förste skola blifwa förferdigade: så äre wij och tilsinnes til at tryckiaÖlands, Smålands, Wermelands, Närikis och Finlands och flere Landsändars Laghböker, så snart wij kunne aff them någre wisse och troowärdige exemplaria öfwerkomma». Detta lyckades emellertid aldrig. Ännu på 1630-talet omtalar Johannes Bureus i sin Sumlen, att Andreas Swart i Norrköping ägde »en latinsk lagbok, Wärmelandz laghen. Smålandz laghen, Wässgötha laghen»).^ Denne är identisk med stadsskrivaren i Norrköping, syndicus Anders Eriksson Swart. Han kallar sig själv vid ett tillfälle »ubsaliensis», varför han antagligen var född i Uppsala. Möjligen har han också studerat vid “3 I ett brev år 1347 (DS nr 4245) säges ett jordaskifte ha skett »cum omni iure et iuribus legalibus Smalandorum», men då de ifrågavarande gårdarna voro belägna i östra Småland och på Öland är det tvivelaktigt, om därmed avses Tiohäradslagen eller Östgötalagen. ^ Sumlen av Johannes TnoMiE Bureus (i Svenska landsmålen, Bih. 1:2), s. 239; v. Gödel, Sveriges medeltidslitteratur (1916), s. 260.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=