Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 138 Botens storlek antyder dess ålderdomlighet. 9 mark silver motsvarade nämligen 72 öre silver (9 markX8 öre=72 öre), dvs, 6 s. k. baugar, dvs. armband, numera kallade betalningsringar, vardera med en laga vikt av 12 öre silver (6X12 öre=72 öre =9mark).^ De i baugar utgående böterna torde i svensk liksomi norsk rätt återgå till vikingatiden. Botens storlek 9 mark var lika stor som den s. k. arvingeboten (MB 1: 4), liksom de böter, som vid mandråp tillkommo dels konungen dels »alle män». Dulgadråpsboten motsvarade antingen arvingeboten eller konungsboten för de fall att gärningsmannen ertappades, vilken bot vid dulgadråp skulle gäldas av bygdelaget i stället för av dråparen och hans ätt. Då emellertid, om rätt arvinge infann sig inom ett år, hela, resp. en tredjedel av dulgadråpsboten skulle tillfalla denne enligt VmL och ögL (se nedan) synes det mest antagligt, att den konungen enligt VgL:a tillkommande dulgadråpsboten trätt i stället för den eljes utgående arvingeboten. Även i Östgötalagen, Dråpsbalken 11 och 12, omtalas dulgadråpen, ehuru där under namnet mordgäld (morpgiald). Om någon blev dräpt på skogen, och man inte visste vem gärningsmannen var, skulle målsägaren stämma den by, som ägde marken, och byn skulle tillsäga häradet och kräva, att den skyldige framskaffades. Om gärningsmannen kom och ville vidgå dråpet, skulle bud sändas till häradshövdingen, och denne skulle skära upp budkavle och följa mannen till tings. Bönderna skulle svara för hans trygghet till tinget och därifrån, en sjömil till sjöss och en landmil till lands {uiku at uatn<s nella rost at lande). Om gärningsmannen ej kom inomår och dag, var häradet saker till 40 mark, av vilka konungen erhöll två tredjedelar och rätt arvinge den återstående tredjedelen. Häradet erhöll däremot intet, »förty tager häradet intet, att ej tager den sombötar». Den dräptes arvinge skulle styrka sitt krav genom att först stämma till tre ting och tre s.k. femter och därefter stämma till landstinget {Lionga ping). Där skulle hans vittnen framträda: p^et skulu tue i pingi uita, at a ptes hyiar eghn uar han drcepin pxt skulu andre tue uita, at p^et uar laghlika sk^erskutat, pripiu tue p<£t uita at pat uar laglika ping stampt Det skola två på tinget styrka, att på den byns mark blev han dräpt. Det skola två andra styrka, att det blev lagligen kungjort. Ännu två andra skola styrka, att det blivit lagligen stämt till ting. Om den dräptes arvinge däremot inte kom och framställde sin talan, skulle hela mordgälden tillfallakonungen. ^ Jfr FÖRF., Böter och baugar, I Rättshistoriska studier 2, Skrifter utg. av Institutet för Rättshistorisk forskning, ser. 2, band 2 (1957).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=