Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 134 detta egentligen ingenting annat var, än den som stod i själva lagförslagets § 1. Han hade endast givit sig in på en formel, hur man vid lagtillämpningen borde gå tillväga för att få saken bevislig under det att i den föreslagna lagtexten med rätta endast stode fastslagen den sanningskärnan, att i detta fall skall tro och loven gälla. Särskilt i detta avtal med dess övervägande andliga innehåll måste en sådan lösning anses vara ett framsteg i kultur. »Det vore klart, att om lagen fastslår ett löfte om äktenskap såsombindande i och för sig blir kvinnan bättre skyddad —åtminstone lika mycket och enligt min uppfattning i högre grad —än om det stadgas, att löftet icke blir bindande annat än om det lyckas kvinnan att få det på något sätt offentliggjort.» Herr Lindhagen tillstyrkte den av Lagberedningen föreslagna lydelsen av § 1. Vid voteringen erhöll lagutskottets förslag 124 röster, medan 71 röster tillföll Albert Peterssons förslag med det av herr Lindman föreslagna tilllägget. Mellan de båda kamrarnas beslut beträffande lydelsen av trolovningsparagrafen förelåg det sålunda en skiljaktighet. Båda kamrarna hade visserligen godkänt utskottets förslag, men första kammaren med den ändringen att i slutet tillagts orden: »och gjort denna överenskommelse kunnig eller ock skriftligen sig förbundit». Frågan gick därför tillbaka till lagutskottet för sammanjämkning.^® Utskottet föreslog, att kamrarnas beslut skulle på det sätt sammanjämkas, att kamrarna, med frånträdande av de fattade besluten i nära anslutning till David Petterssons reservation, antog följande lydelse: »Trolovning är sluten, då man och kvinna, med vittnen, ringväxling eller annorledes överenskommit att ingå äktenskap med varandra.» Bakom ett utskottsutlåtande ligger mången gång initiativ från utomstående personer, som icke kommer till synes i de tryckta protokollen. Så också i detta fall. »Wie es eigentlich gewesen ist» framgår av följande brev av den 22 maj 1960 till förf. från sedermera justitierådet, presidenten för Svea Hovrätt och riksmarskalken Birger Ekeberg, så lydande: »Uppgiften att föredraga GB-propositionen inför riksdagsutskottet var anförtrodd åt mig, somäven hade att ensamt föra den delvis mycket hårda kampen vid partigruppernas sammanträden och på vissa andra håll, bland annat vid en diskussion inom teologiska fakulteten i Uppsala och vid en inofficiell sammankomst med kyrkomötet en kväll i andra kammarens plenisal. Vad angår tillkomsten av orden ’eller annorledes’ kan jag nämna, att denna tanke framfördes av mig vid en överläggning med en av utskottsledamöterna, David Pettersson i Bjälbo, och av honom framlades för utskottet. Den första paragrafen i Sveriges Rikes Lag i dess moderna gestalt komdärmed att anknytas till en hedersman av gammal bondestam.» LUmemorial. Nr 42, s. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=