Frånfästning med fastar till trolovning 131 en partiledare gör, avlyssna de meningar folkmassor vid ett givet tillfälle hyser, borde den omnågon verkligen leda. Häremot genmälde herr Alexandersson*^ att därest lagen skulle kunna fylla sin viktiga uppgift att verka ledande på samhällslivet, måste den bibehålla kontakten därmed. Den finge emellertid icke tilltro sig alltför stor förmåga att med våld ombilda eller påtvinga livet en annan gång, än det har, utan måste behålla nära känning just för att kunna utöva sin viktiga funktion i detta hänseende.'*'^ Som siste talare i första kammaren framhöll justitierådet Ernst Trygger, att det vore i kvinnans intresse, att man icke gjorde trolovningen så formlöst, som propositionen föreslog, utan att man toge in de bestämmelser som herr Thyrén föreslagit, nämligen ett visst offentliggörande, eller också att kvinnan förser sig med klar bevisning, om kontrahenterna av ett eller annat skäl vill ha sin förlovning hemlig. Herr Trygger instämde därför i det av herr Thyrén väckta förslaget. Vid företagen votering omden ifrågavarande paragrafen utföll 65 röster till förmån för herr Thyréns förslag och 62 röster till förmån för lagutskottets. I sin dagbok för den 9 maj 1915 har Hugo Hamilton^^ lämnat en närmare belysning till första kammarens debatt. Kammarens högerledare, justitierådet Ernst Trygger, hade enligt honom tydligen avgivit ett löfte till justitieministern, att han icke skulle tala mot Kungl. Majrts förslag. Statsrådet Hasselrot hade därför i sitt inledningsanförande svarat med en antydan om, att regeringen i nödfall kunde godkänna en kompromiss, grundad på de högerreservationer, somgivits. Hamilton fortsätter: »Sedan jag vid första paragrafens föredragning uppträtt mot en av Albert Peterssons avgiven reservation, ansågs det allmänt att denna ej vidare hade några utsikter. Thyrén hittade då på att föreslå ett amendement till reservationen, varigenom denna blev ännu mer reaktionär, ehuru han lät påskina, att det var ett tillmötesgående mot de synpunkter, som jag framhållit. Jag kunde ej uppträda, emedan jag blivit bortkallad till statsrådsrummen. Då grep Trygger till ordet och uttalade sig till förmån för Thyréns amendement, vilket av de fullt partitrogna uppfattades som en partisignal. Jag hann jämnt och nätt tillbaka till omröstningen, som gick emot oss med ett par röster. Hasselrot betecknade detta som ett uppenbart löftesbrott från Tryggers sida.» Det är sålunda möjligt, att det icke var endast åsiktshållanden i sakfrågan som avgjorde omröstningens utgång. Anf. band, nr 63, s. 80 ff. Anf. band, nr 63, s. 82. Hugo Hamilton, Dagböcker 1911—1916, utg. av Gunnar Gerdner, 1955, s. 278.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=