Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 130 fullt medveten hos vårt folk, I den punkten vore det gamla trolovningsinstitutet vid full vigor och utövade ett utomordentligt inflytande på folklivet. Herr Stadener ville emellertid icke yrka avslag utan hoppades att vissa förbättringar av förslaget skulle kunna genomföras av riksdagen. Professor Gustaf Steffen^^ framhöll starka betänkligheter mot lagförslagets negativa inställning mot det s. k. ofullkomnade äktenskapet. Med bifall till vissa reservationer yrkade han för övrigt bifall till lagförslaget. Lunds universitets rektor, juris professorn Johan C. W. Thyrén^^^ framhöll, att lagen bör påpeka, att kvinnorna skall akta sig att förblanda löftets faktum med möjligheten att åstadkomma bevisning därom. Om kontrahenterna vilja hålla sin förbindelse hemlig till varje pris borde kvinnan för att betraktas som trolovad upprätta en skriftlig överenskommelse. Han yrkade därför att till herr Albert Peterssons reservation skulle tilläggas orden ». . . eller ock skriftligen sig förbundit». Gentemot detta förslag framhöll juris professorn Nils Alexanderson:^^ Det skulle få till följd, att helt och hållet jämställa kvinnor vilka hävdas under äktenskapslöfte, med dem, som hävdas i lönskaläge, och deras barn skulle icke bliva äkta barn. Herr Alexandersson framhöll vidare, att herr Thyrén tycktes behärskad av den falska överdrivna föreställningen om lagtextens inneboende förmåga att forma det mänskliga livet. »Den, som haft anledning att syssla just med detta problem om rättens och livets inbördes förhållande, om gränserna för lagens förmåga att inverka på människornas handlingssätt, lärer nog i allmänhet hava fått en ganska blygsam föreställning om vad på den vägen kan vinnas. Han inser, att varje försök att på det viset pressa folk att gå en viss annan väg än den, som den naturliga utvecklingen tager sig, är dömt att misslyckas. Långt ifrån att lagen blir den makt den borde bliva, förlorar den tvärtom kontakten med livet, förlorar förmågan att leda utvecklingen. Den måste taga en närmare anslutning till livet i de former det leves. Den är ju ingenting annat än en reglering av livet sådant det leves. Varje försök till förhävelse från dess sida i den vägen leder alltid till misslyckande och till svåra desillusioner.» Herr Thyréns replik lät icke vänta på sig.^^ Det vore en fruktansvärt farlig missuppfattning av lagens betydelse i samhället, att dess uppgift var att så att säga avlyssna folkmedvetandet, vad som i det givna ögonblicket vore gällande åskådning, och sedan fastslå detta. Lagen vore i stället den förnämste pedagogen, den starkaste pedagogiska faktor, som finnes i samhället, och långt ifrån att den skulle, såsom kanske stundom Anf. band, nr 63, s. 73 ff. Anf. band, nr 63, s. 60 ff. Anf. band, nr 63, s. 67 ff. ■*- Anf. band, nr 63, s. 76 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=