Frånfästningmed fastar till trolovning Landshövdingen greve Hugo Hamilton^^ vände sig främst mot de två sista talarna. Han varnade för att paragrafen skulle få en sådan formulering »att de unga kunna få den föreställningen, att omjag lovat en flicka min tro, så är det på inte sätt bindande, om jag icke gör det kunnigt, ty man förväxlar på detta område så ofantligt lätt de juridiska och de moraliska förpliktelserna. . . . Mig synes det rent av upprörande, att om en kvinna, som råkat i olycka, kan med fullgiltiga bevis genom brev från en man eller på annat sätt. . . bevisa, att äktenskapsavtal finnes, man då skall på lagens grund avvisa henne med att invända: det må nu vara sant detta, men det betyder ingenting, ty förlovningen var icke eklaterad.» Han yrkade bifall till lagutskottets förslag. V. häradshövding L. E. Gezelius^'^ utlade i sitt anförande något närmare David Petterssons i Bjälbo ovannämnda reservation, vilken han biträtt. Reservationens ståndpunkt vore principiellt sammanfallande med utskottets. Reservanterna hade intagit den ståndpunkten, att de icke ville från trolovningens rättsverkningar utesluta sådana förbindelser, som grundar sig på ett avtal om äktenskaps ingående, oavsett huruvida det blivit kunnigt eller skett under någon vedertagen form. Den begränsning av trolovningsbegreppet, som angåves i presidenten Albert Peterssons reservation, hade visserligen icke avsett att sätta en kvinna i den ställning, att hon, utan att hennes äktenskapsavtal varit kunnigt, skulle stå rättslös inför lagen om avtalet brötes. Men man hade drivits till denna konsekvens från den utgångspunkt man tagit, och utgångspunkten vore i stort sett densamma, som varit bestämmande för den reservation, till vilken han anslutit sig. Avsikten vore att söka genom anvisningar säkerställa en kvinna i den situation att hennes äktenskapsavtal brytes mot att icke erhålla lagens skydd, men man tillgrepe en metod, som syntes vara av den beskaffenhet, att man stjälpte i stället för att hjälpa. Konsekvensen blev, att en kvinna i denna ställning icke skulle erhålla något skydd, därför att hon icke rättat sig efter den anvisning, som lagstiftaren velat lämna, eller att bekantgöra avtalet. I David Petterssons i Bjälbo reservation hade det framhållits som skäligt och lämpligt att göra någon anvisning i ifrågavarande hänseende för dem, som därav kan vara i behov, varför talaren yrkade bifall till densamma. Kyrkoherde Sam. Stadener^^ erinrade om den form av trolovning, som i allmänhet kallas lysnings uttagande, och som utskottet strukit ett streck över. I mycket talrika fall börjar därefter den äktenskapliga sammanlevnaden. Lysningens karaktär av sådan trolovning i gammal mening, som både socialt, etiskt och juridiskt förenade människor med varandra, vore Anf. band, nr 63, s. 41 ff. Anf. band, nr 63, s. 53 f. Anf. band, nr 63, s. 68 ff. 129
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=