Frånfästningmed fastar till trolovning 127 utsättning att den på samma gång iklätt sig vissa föreskrivna former. Ett avtal om trolovning vore särdeles ägnat att införlivas bland de formlösa överenskommelser, som respekteras allenast på det givna ordets helgd. En sådan hänsyn låge redan i detta avtals övervägande andliga innehåll. Ingenting torde heller kunna mera sägas vara i överensstämmande med den allmänna rättsuppfattningen och de livsförhållanden, under vilka dylika avtal komma till stånd. Han framhöll vidare, att trolovningen vore en förbindelse, som enligt sakens natur tillhörde privatlivet och icke till sin helgd finge rubbas av yttre legala formaliteter. Varje lagstiftning som ej satte tro och loven i högsätet, bleve till sina verkningar mest äventyrlig för den svagare och en tacksammare jordmån för den, som kan och vill ensidigt draga sig undan sina utfästelser. Erfarenheten på detta område visade för övrigt, att allra minst kvinnan vid dylika avtals ingående brukade hänge sig åt någon juridisk omtanke. I alla dessa fall bleve just den svagare parten åsidosatt genom en formföreskrift. Borgmästare Lindhagen instämde därför med utskottets hemställan ombifall till propositionen. Debatten i riksdagens båda kamrar blev mycket livlig. I första kammaren inleddes den av justitieministern, presidenten för hovrätten över Skåne och Blekinge, Berndt Hasselrot,vilken beträffande trolovningens form bl. a. framhöll följande: Motionärernas syfte vore mycket gott men förslagen mindre goda. De trodde nog inte själva, att våra unga svenska flickors ibland tyvärr något för varma blod skulle avkylas ens av aldrig så försiktigt avfattade lagparagrafer. Lagberedningens och Kungl. Majrts förslag skyddade både kvinnan och barnet, naturligtvis dock endast under förutsättning att mannens löfte om äktenskap kunde bevisas. Det kunde visserligen ofta vara förenat med synnerligen stora vanskligheter att härutinnan åstadkomma bevisning, men erfarenheten visade, att det icke vore omöjligt. Borgmästare af Ekenstam^^ motiverade närmare sin anslutning till presidenten Albert Peterssons reservation i Lagutskottet. Den löslighet i formen för trolovning, som den föreslagna lydelsen lämnade, vore icke tilltalande för dem, som ansåg, att ordning och skick dock måste iakttagas vid grundandet av ett så viktigt rättsförhållande. Under den föreslagna formen för trolovning kunde nämligen innefattas vilka som helst hemliga överenskommelser och förbindelser, »det blir snart sagt äktenskapslöfte givet såsom ett slags ersättning för coitus, som här skulle kunna betraktas som trolovning». Det vore nödvändigt att förlovningen såsom rättsgrund måste framträda utåt i viss form. I reservationen hade därför föreslagits det tillägget, att överenskommelsen att ingå äktenskap blivit gjord kunnig. FK Prot. 1915, 3 bandet, nr 63, s. 18 ff. Anf. band, nr 63, s. 20 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=