Festskrift tillägnadGerhard Hafström 126 att Lagutskottet icke borde frångå den hävdvunna uppfattningen, att trolovningen anknöts till en eller annan form av eklatering. Det vore inte nödigt eller lämpligt, att åt varjehanda hemliga, understundom rätt lösliga förbindelser eller utfästelser om blivande äktenskap förläna trolovningens karaktär och rättsverkningar. Visserligen låter det sig icke göra att med nuvarande seder och bruk stadga en viss form för trolovningsavtalet. Nödig varsamhet och hänsyn till rådande uppfattning krävde emellertid, att lagstiftningen anslöte sig så nära som möjligt till det bestående. För laga äktenskap borde krävas ej allenast överenskommelse mellan man och kvinna omblivande äktenskap med varandra, utan även att de gjort denna sin överenskommelse kunnig för omgivningen på något brukligt sätt, såsom genom växlande av ringar, meddelande i tidningar, tillkännagivande för vänner och bekanta eller på annat sätt. I reservationen föreslogs därför, att den ifrågavarande paragrafen skulle erhålla följande lydelse: »Trolovning är sluten, då man och kvinna överenskommit att ingå äktenskap med varandra och gjort denna överenskommelse kunnig Den andra reservationen ingavs av lantbrukaren David Pettersson i Bjälbo, med instämmande av vice häradshövdingen L. E. Gezelius och regementspastor Valerius Olsson.^^ Reservanten var ense med utskottet därutinnan, att trolovningsavtalet icke borde formbindas, dvs. att dess laga rättsverkan bleve beroende på den ena eller andra formen för dess ingående. Med hänsyn till den så ytterst vanliga hemliga förlovningen skulle ett sådant lagbud otvivelaktigt medföra, att kvinnan i många fall komme att stå rättslös. Det vore emellertid lämpligt att till paragrafen fogades något direktiv angående lämpliga sätt för trolovnings ingående. Reservanten hyste visserligen ingen överdriven förhoppning beträffande möjligheten att härigenom leda utvecklingen i önskvärd riktning, men ansåge likväl att ett sådant direktiv här vore på sin plats och i någon mån kunde bliva gagnande och vägledande. En erinran i denna form skulle medföra samma nytta som genomatt formbinda trolovningsavtalet, utan att äventyra deras rätt, vilka i främsta rummet behövde lagens skydd. Det föreslogs därför, att paragrafen i fråga skulle erhålla följande lydelse: »Trolovning är sluten då man och kvinna med vittnen, ringväxling eller eljest bevisligen överenskommit att ingå äktenskap med varandra.» Beträffande motiven till utskottets förslag avgavs ett särskilt yttrande av borgmästaren i StockholmCarl Lindhagen.^^ Han framhöll, att det låge en hög kultur uti den lagstiftning, somsträvar efter att fastslå tro och loven såsom det konstitutiva uti ett avtal mellan två kontrahenter, och i möjligaste mån inskränka de fall, då en loven är bindande endast under för- .» Anf. utlåtande, s. 120 f. Anf. utlåtande, s. 121 ff. 30
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=