Frånfästning med fastar till trolovning 123 dade sig att förvissa sig om ett samtycke, vilket qvinnan ej längre tvekade att lämna, då hon av enahanda orsak trodde sig därmed stadfästa sin sällhet och lycka för tiden. Vid sin år 1836 företagna granskning av förslaget avstyrkte även Högsta Domstolen och tillstyrkte i stället, att lagens bud i fråga om fästning och trolovning måtte förbliva oförändrade.^® Justitierådet Stråhle framhöll särskilt, att Lagkommittén mera följt en teoretisk åsikt än beaktat folkets vanor och tänkesätt. »Man omskapar icke ett folks lynne och seder genom Lagbudet, och det senare måste slutligen vika för det förra.» Sedan mö 1863 blivit ipso jure myndig vid 25 års ålder, upphävdes genom KF den 8 november 1872 giftomannainstitutet för ofrälse och genom KF den 1 mars 1882 för frälse kvinnor, i vad avsåg till myndig ålder komna personer. Enligt den till år 1916 gällande s. k. äldre Giftermålsbalken var alltså även en »annorledes» ingången trolovning mellan myndiga personer rättsglltig. Högsta Domstolen har i åtskilliga fall omkring sekelskiftet ansett en giltig trolovning föreligga, oaktat det icke varit styrkt att trolovning skett i den av lagen omnämnda formen.-^ Sålunda har trolovning ansetts vara för handen mellan personer, som varit på vanligt sätt ringförlovade eller eljest i sitt yttre uppträdande tydligen lagt i dagen, att avtal omäktenskaps ingående dem emellan träffats, även om närmare upplysning saknats angående omständigheterna vid avtalet. Sedan Lagberedningen den 3 december 1909 erhållit i uppdrag att omarbeta giftermålsbalken framlade beredningen den 15 september 1913 sitt förslag till »Lag omäktenskaps ingående och upplösning». Lagberedningen förklarade i sina motiv, att den delade den kritik, som HD riktat mot Lagkommitténs förut nämnda förslag: »Lagstiftningen torde böra avstå från alla försök, att åstadkomma ändring i nu rådande seder och bruk på detta område. Dess uppgift lärer allenast vara att se till, i vilken utsträckning trolovningsavtalet, sådant det faktiskt förekommer i det dagliga livet, bör utrustas med rättsliga verkningar.» Därav blev följden, att laga trolovning borde anses föreligga, så snart en man och en kvinna överenskommit att ingå äktenskap med varandra, oberoende av avtalets formoch dess egenskap att vara hemligt eller icke. Lagberedningen framhöll vidare,'^ att den uppfattningen, att trolovningen enligt 1734 års lag icke är att anse såsom ett formalavtal, i allmänHögsta Domstolens Protokoll vid Granskningen av Förslaget till Allmän Civil-Lag, 1836, s. 13 ff. Lagberedningens Förslag till Lag om äktenskaps ingående och upplösning m.m. I, 1913, s. 93 f. Ibid., s. 92.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=