Festskrift tillägnadGerhard Hafström Bolster och bleo voro föremål av betydelse vid äktenskapets ingående och för dess bestånd. Enligt Dalalagen, GB 2, skulle de, som vid brudfärden ridit bruden till mötes, föra henne hem och svara för alla skada till dess hon koma blöio oc bolster. Vid sängledningen skulle nämligen bruden ledas till sängens bolster, och ett täcke, bleo, skulle sedan bredas över brudparet. Det var genom dessa föremåls kränkning, som det egentliga äktenskapsbrottet skedde. Enligt äldre Västgötalagen, MB 11, skulle, om mannen dräpte en annan man i sängen hos sin hustru, han taga bulster ok bleiur, föra dem till tinget, låta se blod och banemän och föra talan mot den döde, s.k. dödmansprocess.® Enligt HL, ÄB 3, skulle glftomannen giva kvinnan till mannen med följande tal: Til hepers ok til husfru, ok til siteng halfwte. till laste och lykhs. ok til lagha pripiunga: ok til alz pas han a i allu han a } lösörum. aller han afwla fa i lösörum till allan pan ret. war lagh aru. I Magnus Erikssons landslag, GB 2 pr, är glftomannen alltjämt kvar i sin forna ställning, men fastarna har efterträtts av vittnen; »Om en man vill fästa sig hustru, då skall hennes giftoman närvara och fyra® vittnen, två å mannens vägnar och två å kvinnans vägnar och då har fästning lagligen skett.» Vid s.k. bondatrolovning synes i praxis ha använts ett kortare formulär än det i lagen föreskrivna. Vid en sådan trolovning mellan drängen Sven Persson i Malmaryd, Nöttja socken, och Ingeborg Arildsdotter i Bölingeryd i samma socken sade flickans fader: »Jag, som hennes fader är, antvardar dig mm dotter till din fästemö i den heliga trefaldighets namn till vidare äktenskaps stadsfästelse.»^® Redan i Östgötalagen, GB 6, hade visserligen både lysning och vigsel föreskrivits, men giftomannens verksamhet nämnes alternativt och hans närvaro vid vigseln förutsattes alltid . Ännu under 1600-talet var giftomannens närvaro nödvändig eller i allt fall hans uppdrag till prästen som 118 Till heder och till hustru och till halv säng, till lås och nycklar och till laga treding och till allt det han äger eller förvärva kan i lösöre till all den rätt, somär vår lag ** Per-Edwin Wallén, Die Klage gegen den Toten im Nordgermanischen Recht. Rättshistoriskt bibliotek 5, 1958. ® Redan i DL, GB 1, och VmL, ÄB 1: 1, skulle fastarna vara allenast fyra: två från vardera sidan. Sannolikt så och enligt ögL, GB 5:1. Sunnerbo härads renoverade dombok dec. 1624, s. 39 (Göta hovrätts arkiv). —Jag tackar fil. doktor P. G. Vejde för denna uppgift.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=