Frånfästningmed fastar till trolovning 117 Samtliga de ifrågavarande rättshandlingarna berörde ju på det närmaste två ätter, mellan vilka ett mandråp förliktes, resp. från den ena av vilken odaljord överfördes eller en kvinna gavs, till den andra. De vid fastighetsförsäljningen och bröllopet från och till fränderna utgående vängåvorna har sannolikt utgjorts av och fördelats till de närmaste 4 släktleden.'^ Det framgår härav, att även vid fästningen i samband med ingåendet av ett äktenskap bör de 4-1-4 fastarna ha företrätt brudens och brudgummens 4 närmaste släktled. I dessa svealagars äldsta skikt har alltså bevarats uppgifter omden fornsvenska ättedomstolen, vilken komtill användning vid de nämnda mellanätterättsliga rättshandlingarna, vid vilka ätterna uppträdde såsom rättssubjekt, företrädda av ättemän från de närmaste släktleden, vilka skulle stadfästa rättshandlingen under ledning av en forskiliamaper. Som en följd av ättesamhällets upplösning efter kristnandet, då den enskilda människan och icke ätten var rättssubjekt, ersattes forskiliamaper och fastar av företrädare för bygden eller staten och kyrkan. Huru härvid tillgick framstår särskilt tydligt vid fastighetsköpet. Enligt Magnus Erikssons landslag, JB 12, skulle ’allestädes, där man lagligen skall avhända sig jord genom köp eller byte, tolv bolfasta män vara fastar från varje härad, där jorden ligger, ok hicrtezhöfponge skal firi skilia . . . ok sua sighia. Härefter återges häradshövdingens tal, vilket i skriftlig forminflöt i fastebrevet, föregångaren till vår tids lagfartsbevis. Genom orden firi skilia framgår klart, att häradshövdingen efterträdde forskiliamannen liksom de tolv nämndemännen kommit i stället för de åtta fastarna. Ätten, forskiliamannen och fastarna såsomföreträdare för de närmaste släktleden hade sålunda efterträtts av bygden, häradshövdingen och de tolv bofasta männen — nämndemännen — från det härad, där jorden låg. Ättedomstolen hade slutgiltigt fått vika för bygdetinget. Giftermålet har sitt namn efter det tal, giptarmal, som forskiliamannen, dvs. giftomannen, höll vid bröllopsfesten, varigenombruden gavs från hans till brudgummens ätt. Det är till sin lydelse återgivet såväl i Hälsinge-, Upplands- och Västmannalagen somi landslagen. Denna lydelse är emellertid inte den äldsta kända, vilket i brottsstycken framskymtar i äldre Västgötalagen, GB 9: 2, i det tal som giftomannen skulle hålla på söndagskvällen, närmast efter Mårtensmässodag. Sva xr firi gipt at skilix paghxr per kumx bapi a en bulstxr ok vnpir ena bleo. pa a hvn pridiungh i bo ok III markxr at hindradax gxf af hans lot ^ Jfr Johan Stiernhööks förslag till Giftermålsbalk 1672, utg. av J. E. Almquist, Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666—1686, 1933, s. 102. Så skall i giftermål sägas så snart de kommo samman pä en bolster och under ett lakan, då äge hon tredjedel i boet, och i morgongåva tre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=