Från fästning med fastar till trolovning »annorledes» Det första lagrummet i Sveriges rikes lag, nämligen Giftermålsbalken 1 kap. 1 §, från 1920 handlade omhur trolovningslutes, och är av följande lydelse: »Trolovning är sluten, då man och kvinna med vittnen, ringväxling eller annorledes överenskommit att ingå äktenskap med varandra. Kapitlets rubrik var i samma lag »Om trolovning» vilket motsvarades av »Omfästning eller trolovning» i 1734 års lag, GB kap. 3. I tre av Svealagarna (UL, VmL och HL, ÄB 1: 1) skulle envar somfäster hustru, fästa henne med åtta fastar, fyra på kvinnans sida och fyra på mannens sida, då hon var kommen till mogen ålder och själv var tillstädes. Därjämte skulle vid fästningen närvara kvinnans giftoman, vilken skulle utsäga giftermålsformeln, firi gipt at skiliae (VgL I GB 9). Det framgår härav, att denne giftamaper hade ställning såsom forskiliamaper,^ dvs. det var »han somföreskillde heller och föreläser och uthsäger».^ Formerna vid fästningen överensstämde i den fornsvenska rätten nära med dem, som gällde vid försäljning av fädernejord och förlikning vid dråp mellan två ätter. Likheten mellan form och formel framgår av omstående sammanställning. De ifrågavarande fastarna är någonting för fornsvensk rätt säreget och karaktäristiskt.^ Enligt Karl von Amira^ var fastarna företrädare för tingsmenigheten: »Auch die Fastar beimVerlöbnis und den etwa gleichzeitig erfölgenden Landgaben diirften demnach die eigentliche Thingsversamlung vertreten.» ^ Sc förf:s art. Forskiliaman i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 1959. ® Johan Stiernhööks förslag till Giftermålsbalk 1672, utg. av J. E. Almquist, Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666—1686, UUÄ 1933. Juridik 1. ® Se vidare förf:s artikel Fastar och forskiliaman i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, 1959. '* Nordgermanisches Obligationenrecht. I. Band. Altschwedisches Obligationcnrecht, 1882, s. 276 och 278.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=