RyETLÖSA 111 (VII. Landsleiebalk 37). På gärningsmannen användes därvid det för rättlösa i yngre norsk rätt vanliga uttrycket oc heiti maTtr at heimskare. — Liksom i Västergötland rättlösa förelåg om någon olovligen tog annans arbetsredskap och dylikt, blev enligt Frostatingslagen (XV: 6)^’ den réttlauss, som förstörde annans sillgarn. — I den yngre Västgötalagen ansågs tjuvmjölkning såsom full rättlösa och enligt gammal norsk rätt^® hade därvid den skyldige engan rétt a ser, liksom den vilken gick in i annans humle- eller kålgård. —I Västergötland fälldes för rättlösa en herde som förstördeannans gärdesgård, liksom den vilken skadade annans gröda. Enligt den norska Bjärköarätten®® blev den egendomslöse, som skadade annans gärdesgård eller åker eller stal korn, efter skymflig behandling réttlaus. De sistnämnda fallen är likartade med snatteriet, hvinnska. Härvid erbjuder en jämförelse mellan Västgötalagarna och de gamla norska lagarna särskilt intresse. Enligt yngre Västgötalagen (Tjuvabalken 13) skulle den som dömdes för hvinska »böta sexton örtugar tre gånger i tre lotter». Om han icke förmådde böta skulle han heta snattare och mista hud och öron {hete huin ok miste hup ok öron). Då alltså den för rättlösa typiska bötessatsen ävensomsmädesnamnet förekommer i detta fall, är det antagligt att även i västgötarätten snatteri tillhörde rättlösafallen, i all synnerhet som ju både handrån, »tjuvmjölkning» och tillgrepp av spannmål ute på åkern medförde rättlösa. — Med detta antagande stämmer väl, att hvinska, ’snatteri’, i den gamla norska rätten var ett typiskt rättlösafall. Enligt Frostatingslagen (XIV: 12) erhöll sålunda den, som stulit till ett värde mindre än en örtug och ned till en s.k. pveiti, vedernamnet torfs maÖr oc tiöru samt ådömdes en skymflig behandling och eigi réttnamr sidan. Tog han mindre än en s.k. pveiti. pd seal heita hvinn um alldr sidan, oc eigi engan rétt d sér sidanJ^^ Ordet réttlaus förekommer också i den isländska Grågås,'*^ enligt vilken kringstrykande tiggare var rättlösa. Finsen^'^ säger om réttlaus: »om omvandrende Tigger udelukket fra at kunne fordre réttr, personlig Bot, naar Fornxrmelser, hverfor saadan Bod er fastsat, tilfoies ham.» En ef maÖr rifr net manna at villa sinum eÖa scerr at lata silld oc scera. {)a er hann |)ar réttlauss. hvatki er hann Jnggr far a ser, oc secr viÖ konung, iij. merer, boeti. netia spell oc öfundarbot hinum er net atti ef hann seirseotaSi. Frostatingslagen XIV: 13. Ef maÖr legz undir kyr manna oc drecer. sa maör a engan rétt ä ser. Se ock XIV: 14. — Motsvarande bestämmelser i .^Idre Bjärkö-Ret 148. Kap. 112: Ef félauss maÖr spillir garÖi eSr spillir akri eSa stelr korni. läti klaeSi sin ok fari réttlauss. Motsvarande bestämmelser finnas i .^Idre Bjärkö Ret, kap. 119, 147 och 148. Vidare fick den som vid eldsvåda komtillstädes utan släckningsredskap heta snattadrmaSr, böta 3 mark och blev réttlauss p6 at hann fai uv<eni (kap. 131). Konungsbok, Kap. 118, s. 225 (Arfa l^attr). Ordet finnes även i Grågåsens andra redaktion, Staöarholsbok, s. 77. Grågås III, s. 669. 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=